Den här sidan har korrekturlästs
17
LILJA
Härligt hon lyser som rodnande rosen,
rotad vid källsprång, som lefvande välla.
Tänd af renhetens ädla ande,
ödmjukhets doft af roten flödar.
Gud hon älskar, de gode älskar;
Gud i slika dygder hon liknar.
rotad vid källsprång, som lefvande välla.
Tänd af renhetens ädla ande,
ödmjukhets doft af roten flödar.
Gud hon älskar, de gode älskar;
Gud i slika dygder hon liknar.
26. Ingen, det ser jag, med ändlig tunga,
alltings Far och stjärneskarors
Konung, ett stef[1] så konstrikt ljufligt
knyter, att värdigt Dig det flyter.
Dig må vara en evig ära,
alla tungor Dig lofsång sjunge
alltid med seger och ökad sällhet!
Evigt i glans och makt Du lefver.
alltings Far och stjärneskarors
Konung, ett stef[1] så konstrikt ljufligt
knyter, att värdigt Dig det flyter.
Dig må vara en evig ära,
alla tungor Dig lofsång sjunge
alltid med seger och ökad sällhet!
Evigt i glans och makt Du lefver.
27. Skrider, fördunklande påfågelns prydnad,
— praktfullt strålande hvalfvet står måladt —
Gabriel, lik glänsande solglimt,
glad till den lägre luften styr vägen.
Sändemannen, eldad af Anden,
inne i hyddan Renheten[2] finner,
Ädelstenen bland alla väna,
äkta Mödom, af kyskhet mäktig.
— praktfullt strålande hvalfvet står måladt —
Gabriel, lik glänsande solglimt,
glad till den lägre luften styr vägen.
Sändemannen, eldad af Anden,
inne i hyddan Renheten[2] finner,
Ädelstenen bland alla väna,
äkta Mödom, af kyskhet mäktig.
28. Så till strålande mön han mäler:
»Mārja, hör och öppna Ditt öra!
Full Du af nådens flödande källa,
fräjdade Jungfru, Dig ave jag sjunger.
Den, som alltet i handen håller,
Herren för änglars och mänskors mängder,
bor inunder Ditt bröst det skära,
blidaste Ungmö, välsignad bland jungfrur».
»Mārja, hör och öppna Ditt öra!
Full Du af nådens flödande källa,
fräjdade Jungfru, Dig ave jag sjunger.
Den, som alltet i handen håller,
Herren för änglars och mänskors mängder,
bor inunder Ditt bröst det skära,
blidaste Ungmö, välsignad bland jungfrur».
29. Hörde och trodde, fast undrande, orden
ädla Jungfrun. Hon visste, att tunga
aldrig så blidt någon människa mötte
med en liknande hälsnings heder. —
Henne bjuder då han att ej rädas,
höge ängeln, och talte än längre:
»Himlaguden fram skall födas,
fram ur Din kved, Du strålande, ledas».
ädla Jungfrun. Hon visste, att tunga
aldrig så blidt någon människa mötte
med en liknande hälsnings heder. —
Henne bjuder då han att ej rädas,
höge ängeln, och talte än längre:
»Himlaguden fram skall födas,
fram ur Din kved, Du strålande, ledas».
