Sida:Manon Lescaut 1944.djvu/26

Den här sidan har korrekturlästs

22

stånd, fäste jag mig vid att jag icke röjt, att mitt företag skulle verkställas redan följande morgon och beslöt att föra honom bakom ljuset genom en list.

— Tiberge, sade jag, jag har alltid ansett dig för en sann vän, och jag ville pröva dig med detta förtroende. Det är sant, att jag älskar… jag har inte bedragit dig… men vad den där rymningen beträffar, så är ju dylika företag inte av det slag, som man inlåter sig på utan vidare betänkande. Kom och hämta mig här i morgon klockan nio, så skall jag om möjligt låta dig se min käresta på nära håll, och då kan du själv döma om huruvida hon förtjänar, att jag för hennes skull tar ett sådant steg.

Han lät narra sig av detta och lämnade mig efter många bedyranden om sin vänskap.

Jag använde natten till att reda ut mina angelägenheter, och då jag i dagbräckningen begav mig till mademoiselle Manons värdshus, fann jag henne väntande mig. Hon stod vid sitt fönster, som vette åt gatan. Hon varseblev mig genast och gick själv ned och öppnade.

Vi utträdde utan buller. Manon hade ingen annan packning än sitt linne, vilket jag åtog mig att bära. Vagnen var redo till avfärd, och vi foro genast ut ur staden.

Jag skall i det följande berätta, hur Tiberge uppförde sig, då han upptäckte, att jag bedragit honom. Hans nit blev därför icke mindre brinnande. Ni skall få erfara till vilket övermått han drev detsam-