Sida:Maria - en bok om kärlek.djvu/51

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
53

och kvidan. Den kom först sparsamt, den tvang sig fram i tunga droppar, ehuru Maria tappert, med en ansträngning, som skakade hela hennes kropp, försökte att tränga den tillbaka. Men när hon omsider måste uppgifva kampen, flöt den så rikt och starkt som en ny framspringande källåder.

Maria lärde mig att förstå gråtens hälsobringande läkedom för alla sår. Som ett välsignadt rägn föll Marias gråt på hennes brännande smärta och löste den upp i mild sorg.

En sorg så mild, att den till och med förlät mig svåra syndare, hvars hjärta förhärdade sig.

Förlät mig — ja, mera än det.