Sida:Markens gröda 1923.djvu/248

Den här sidan har korrekturlästs

IV.

De köra med många hästar upp över myrarna, de köra husen till den nye mannen i obygden, lass efter lass, flera dagar i sträck. De lassa av på ett ställe, som skall heta Storborg, det blir nog stort en gång. Fyra man ligga nu uppe i bergen och ta ut sten till en stenfot och två källare.

De köra och köra. Var stock har färdighuggna hörnfogar, det är bara att lägga upp dem, när våren kommer, det är fint uträknat, stockarna äro numrerade, och det fattas inte en dörr, inte ett fönster, inte en kulört glasruta till verandan. Och en av körkarlarna kommer en dag med ett högt lass spjälor. Vad är det? En av nybyggarna nedanför Breidablik vet det, han är söderifrån och har sett sådant förr: Det är trädgårdsstaketet, säger han. — Den nye mannen tänker alltså anlägga trädgård i obygden, stor trädgård.

Det såg inte illa ut, det hade aldrig förr varit ett sådant körande upp över myrarna, och många hästägare förtjänade pengar på det. De språkade också sins emellan om denna sak: här var utsikt till förtjänst i framtiden. Handelsmannen skulle få sina varor från in- och utlandet. Han måste få dem uppkörda från bryggan med många hästar.

Stort såg det ut att bli alltsammans. Det hade kommit en ung förman, en bokhållare, som ordnade med körslorna. Han gjorde sig viktig och tyckte inte han fick hästar nog, fast det inte var många lass kvar att köra. — Det är ju inte så många lass kvar av husen, sade de till honom. — Ja, men alla varorna! svarade han. — Sivert på Sellanrå kom körande hemåt, med tom skjuts som vanligt, och bokhållaren ropade till honom: Kommer du med tom-