Sida:Menniskans härledning och könsurvalet.djvu/115

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
93
återgång.

dubbelt organ med två skilda mynningar och två slidkanaler, t. ex. hos marsupialierna, till ett enkelt organ, som icke visar något annat tecken till dubbelhet än ett litet inre veck, såsom hos de högre aporna och menniskorna. Gnagarne visa en fullständig serie af mellanformer mellan dessa båda extrema tillstånd. Hos alla däggdjur utvecklas uterus från två enkla primitiva tuber, hvilkas nedre delar bilda hornen; det är också, att begagna dr Farre’s ord, “genom de båda hornens hopväxande med sina nedre ändar, som uterus-kroppen bildas hos menniskan, hvaremot hos de djur, hos hvilka ingen mellandel eller kropp finnes, hornen förblifva skilda. Allteftersom uterus utvecklas, förkortas småningom de båda hornen, tills de slutligen försvinna eller liksom uppgå i uterus-kroppen“. Hörnen af uterus äro utdragna till horn ännu så högt i ordningsföljden som hos de lägre aporna och deras slägtingar pysslingarne.

Hos qvinnor äro abnorma fall, då den utbildade uterus är försedd med horn eller delvis afdelad i två organer, icke synnerligen sällsynta, och sådana fall upprepa enligt Owen “den grad af concentrativ utveckling“, hvartill vissa gnagare hinna. Här hafva vi kanhända ett exempel på ett simpelt hämmande af den embryonala utvecklingen med påföljande tillväxt och fullständig utveckling till förrättningsskicklighet, ty hvardera sidan af den delvis dubbla uterus är i stånd att göra sin särskilda tjenst vid hafvandeskap. I andra och sällsyntare fall bildas två skilda uteruskaviteter, som hvardera har sin särskilda mynning och slidkanal[1]. Embryot genomgår icke något sådant stadium vid sin ordentliga utveckling, och det är svårt, ehuru kanske icke omöjligt, att tro, det de två enkla, små, primitiva tuberna kunna veta (om ett sådant uttryck må begagnas), huru de skola växa ut till två skilda uteri, hvardera med en välbildad mynning och slidkanal, hvardera med talrika muskler, nerver, glandler och kärl, om de icke tidigare hade genomgått en liknande utvecklingsprocess, såsom förhållandet är hos de nu lefvande marsupialierna. Ingen skall påstå, att en så fullkomlig bildning som den abnorma dubbla uterus hos qvinnan skulle kunna vara resultatet endast af en slump. Men grundsatsen om återgång, hvarigenom för länge sedan förlorade, hvilande bildningar åter framkallas, kunde tjena som ledning för organets fulla utveckling äfven efter en ofantlig mellantids förlopp.

  1. Se dr A. Farre’s välbekanta artikel i Cyclop. of Anat. and Phys., vol. V, 1859, sid. 642. Owen, Anatomy of Vertebrates, vol. III, 1868, sid. 687. Professor Turner i Edinburgh Medical Journal för Februari 1865.