Sida:Menniskans härledning och könsurvalet.djvu/148

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
126
intellektuela och moraliska förmögenheter.

på vidsträckta slätter eller i tropikernas täta skogar eller längs med hafskusterna, har i alla händelser verkat högeligen menligt. Då jag gaf akt på Eldslandets barbariska invånare, kom jag till den åsigten, att besittandet af någon egendom, en fast boningsplats och många familjers förening under en chef voro de oundgängliga fordringarna för civilisation. Ett sådant lefnadssätt gör jordens odlande nästan nödvändigt, och de första odlingsförsöken skulle sannolikt, såsom jag annorstädes har visat,[1] härleda sig från någon sådan händelse, som att ett fruktträds kärnor hafva fallit på en hög afskräde och frambringat en ovanligt präktig varietet. Problemet om vildarnes första framåtskridande mot civilisation är dock i närvarande stund alltför svårt att kunna lösas.


Naturligt urval såsom inverkande på civiliserade nationer. — I det förra och i detta kapitel har jag afhandlat menniskans framåtskridande från ett föregående halfmenskligt stadium till hennes närvarande tillstånd som en barbarisk varelse. Men några anmärkningar om det naturliga urvalets inverkan på civiliserade nationer kunde det vara skäl att här tillägga. Detta ämne har med skicklighet afhandlats af hr W. R. Greg[2] och förut af hr Wallace och hr Galton[3]. De flesta af mina anmärkningar äro hemtade från dessa tre författare. Bland vildar utgallras snart de, som äro sjuka till kropp och själ, och de öfverlefvande visa vanligen ett kraftfullt helsotillstånd. Vi civiliserade menniskor göra å andra sidan vårt yttersta för att hindra utgallringen, vi bygga asyler för de orkeslösa, de lytta och de sjuka, vi stifta fattiglagar, och våra läkare anstränga sin yttersta skicklighet att till sista ögonblicket rädda hvars och ens lif. Det finnes skäl att tro, att vaccinering har räddat tusentals menniskor, hvilka fordom skulle i följd af svag kroppsbyggnad hafva dukat under för kopporna. Alltså fortplanta de civiliserade samhällenas sjukliga medlemmar sitt slägte. Ingen, som har gifvit akt på de tama djurens afvel, skall

  1. The Variation of Animals and Plants under Domestication, vol. I, sid. 309.
  2. Fraser’s Magazine, September 1868, sid. 353. Denna artikel synes hafva öfverraskat många personer och har framkallat två anmärkningsvärda uppsatser och en duplik i Spectator för den 3 och den 17 Oktober 1868. Den har äfven behandlats i Q. Journal of Science, 1869, sid. 152, och af hr Lawson Tait i Dublin Q. Journal of Medical Science, Februari 1869, samt af hr E. Ray Lankester i hans Comparative Longevity, 1870, sid. 128. Liknande åsigter framträdde förut i Australasian, den 13 Juli 1867. Jag har lånat tankar från åtskilliga af dessa författare.
  3. Se, hvad hr Wallace beträffar, Anthropological Review, såsom den förut har blifvit citerad, och hr Galton i Macmillan’s Magazine, Augusti 1865, sid. 318, äfvensom hans stora verk, Hereditary Genius, 1870.