Sida:Menniskans härledning och könsurvalet.djvu/162

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
140
menniskans frändskaper och slägtledning.

men ett sådant antagande är otroligt. Dessa företeelser kunna å andra sidan begripas, åtminstone i betydande utsträckning, om menniskan tillsammans med andra däggdjur härleder sig från någon okänd, lägre form.

Några naturforskare, på hvilka menniskans sinnes- och andliga förmögenheter hafva gjort ett djupt intryck, hafva delat hela den organiska verlden i trenne riken, menniskans, djurens och växternas, sålunda tilldelande menniskan ett särskildt rike.[1] Andliga förmögenheter kunna icke jemföras eller klassificeras af naturforskaren; men han kan försöka att visa, såsom jag har gjort, att menniskans och de lägre djurens sinnesförmögenheter icke skilja sig till beskaffenheten, ehuru ofantligt till graden. En olikhet till graden berättigar, ehuru stor, oss icke att ställa menniskan i ett särskildt rike, hvilket bäst ådagalägges genom att jemföra själsförmögenheterna hos två insekter, nämligen en sköldlus eller skalbagge och en myra, hvilka otvifvelaktigt tillhöra samma klass. Skilnaden är här större, ehuru af något olika beskaffenhet, än mellan menniskan och det högsta däggdjuret. Sköldlusens hona fäster sig som ung medelst sin snabel vid en växt, suger dess saft, men flyttar sig icke vidare, befruktas och lägger ägg, och detta är hela hennes historia. Att å andra sidan beskrifva en myrhonas vanor och sinnesförmögenheter skulle, såsom Pierre Huber har visat, erfordra en hel volym; jag vill dock i korthet framställa några få punkter. Myror meddela hvarandra underrättelser, och flere förena sig om samma arbete eller till lekar. De igenkänna sina kamrater efter månaders frånvaro. De bygga stora byggnader, hålla dem rena, tillsluta dörrarne om aftnarne och utsätta skildtvakter. De anlägga vägar och äfven tunnelar under vattendrag. De samla föda för samhället, och då ett föremål, som är för stort att kunna komma in, föres till stacken, utvidga de dörröppningen och återställa den sedermera.[2] De utvandra enligt en på förhand uppgjord plan. De göra slafvar. De hålla bladlöss som mjölkkor. De flytta äggen af sina bladlöss äfvensom sina egna ägg och puppor till varma delar af stacken, på det att de må blifva hastigt utkläckta; otaliga liknande fakta kunde framställas. Skilnaden i själsförmögenheter mellan en myra och en sköldlus är med ett ord ofantlig; dock har ingen någonsin drömt om att

  1. Isidore Geoffroy Saint-Hilaire lemnar i Hist. Nat. Gén., tom II, 1859, sid. 170—189, en detaljerad redogörelse för den ställning, som af olika naturforskare i deras klassifikationer hafva tilldelats menniskan.
  2. Se den ganska intressanta artikeln, L’Instinct chez les Insectes, af hr George Pouchet i Revue des Deux Mondes för Februari 1870, sid. 682.