Sida:Menniskans härledning och könsurvalet.djvu/187

Den här sidan har korrekturlästs
165
specifika skilnaders värde.

några racer voro fullkomligt fruktsamma inbördes, men äfven bevis af motsatt beskaffenhet i afseende på andra racer. Så har man påstått, att de infödda qvinnorna i Australien och på Tasmanien sällan afla barn med europeiska karlar; beviset härför har dock nu visats vara nästan värdelöst. Bastarderna dödas af de rent svarta, och nyligen har en berättelse offentliggjorts angående elfva bastardbarn, hvilka hade blifvit mördade och brända på samma gång, och hvilkas qvarlefvor hade anträffats af polisen[1]. Återigen har det blifvit sagdt, att mulatter, som gifta sig inbördes, afla få barn; å andra sidan försäkrar dr Bachman i Charlestown[2] bestämdt, att han har känt mulattfamiljer, som hafva gift sig inbördes under åtskilliga generationer och fortfarande hafva varit öfver hufvud taget så fruktsamma som antingen rent hvita eller rent svarta. Undersökningar, som förut hade blifvit anstälda, ledde honom, efter hvad han meddelar mig, till samma slutsats. I Förenta Staterna omfattade folkräkningen af år 1854, enligt dr Bachman, 405,751 mulatter, hvilket antal synes litet i betraktande af alla härmed förenade omständigheter; men det kan till en del tillskrifvas klassens degraderade och anomala ställning och qvinnornas lättsinnighet. Mulatternas öfvergång i negrer måste alltid i viss mån vara i tilltagande, hvilket skulle leda till de förres synbara förminskande. Mulatternas ringare lifskraft omtalas i ett trovärdigt arbete[3] såsom en välkänd företeelse, men denna är en från deras förminskade fruktsamhet skild omständighet och kan knappast, framhållas som ett bevis för stamracernas artskilnad. Tvifvelsutan äro hybrider både ur djur- och vextriket, då de alstras af långt skilda arter, utsatta för en förtidig död; men mulatternas föräldrar kunna icke sättas under samma kategori som långt skilda arter. Den vanliga mulåsnan, hvilken är så bekant för sin långa lifstid och sin kraft, men likväl så ofruktsam, visar, huru föga nödvändig förbindelsen hos hybrider är mellan förminskad fruktsamhet och lifskraft; andra analoga fall kunde tilläggas.

  1. Se det intressanta brefvet af hr T. A. Murray i Anthropological Review för April 1868, sid. LIII. I detta bref vederlägges grefve Strzelecki’s påstående, att australiensiska qvinnor, som hafva födt barn med en hvit man, sedermera äro ofruktsamma med sin egen race. Hr A. de Quatrefages har äfvenledes samlat (Revue des Cours Scientifiques, Mars 1869, sid. 239) många bevis för, att australiensare och europeer icke äro ofruktsamma efter korsning.
  2. An Examination of Prof. Agassiz’s Sketch of the Nat. Provinces of the Animal World, Charleston 1855, sid. 44.
  3. Military and Anthropolog. Statistics of American Soldiers af B. A. Gould, 1869, sid. 319.