Sida:Menniskans härledning och könsurvalet.djvu/208

Den här sidan har korrekturlästs
186
menniskoracerna.

litet rundare och mindre, med näsor, som äro litet längre eller kortare, sådana små olikheter kunde blifva bevarade och allmänna, om de okända orsaker, hvilka framkallade dem, komme att verka på ett mera ihållande sätt, med bistånd af länge fortsatt korsning. Sådana modifikationer falla under den provisionela afdelning, hvarpå vi hafva syftat i vårt fjerde kapitel, och som i brist på bättre benämning har blifvit kallad spontana variationer. Ej heller påstår jag, att verkningarna af könsurvalet kunna med vetenskaplig noggranhet angifvas; men det kan ådagaläggas, att det skulle vara en oförklarlig företeelse, om menniskan icke hade blifvit förändrad genom denna orsak, hvilken har inverkat så mäktigt på otaliga djur, både högt och lågt i ordningsföljden stående. Det kan vidare visas, att olikheterna mellan menniskoracerna, t. ex. i färg, hårbeklädnad, dragens bildning o. s. v., äro så beskaffade, som man kunde hafva väntat, att följden skulle hafva blifvit af könsurvalet. Men för att afhandla detta ämne på ett lämpligt sätt har jag funnit det nödvändigt att låta hela djurriket passera revy; jag har derför egnat senare delen af detta verk deråt. Till slut skola vi återvända till menniskan och, efter att hafva försökt visa, huru långt hon har blifvit förändrad genom könsurvalet, lemna en kort öfversigt af kapitlen i förra delen.