Sida:Menniskans härledning och könsurvalet.djvu/217

Den här sidan har korrekturlästs
195
könsurvalets verkningssätt.

tilldragande hanarne skulle lemna största antalet afkomlingar. Men efter att, så vidt som möjligt, hafva undersökt könens numeriska förhållanden tror jag icke, att någon stor olikhet i antal i allmänhet förefinnes. I de flesta fall synes könsurvalet hafva varit verksamt på följande sätt.

Låtom oss taga en art, t. ex. en fogel, och dela de honor, som bebo ett område, i tvenne lika afdelningar, den ena bestående af de kraftfullare och bättre närda samt den andra af de mindre kraftfulla och mindre friska individerna. De förra skulle — derom kan föga tvifvel råda — vara färdiga att under våren fortplanta sig före de andra, och denna åsigt omfattas af hr Jenner Weir, hvilken under många år har noggrant gifvit akt på foglarnes vanor. Likaledes kan det icke uppstå något tvifvel om, att de kraftfullaste, friskaste och bäst närda honorna öfver hufvud taget skulle kunna frambringa största antalet afkomlingar. Hanarne äro, såsom vi hafva sett, i allmänhet färdiga till fortplantning före honorna; bland hanarne bortdrifva de starkaste och inom några arter de bäst beväpnade de svagare hanarne, och de förre skola då para sig med de kraftfullare och bättre närda honorna, emedan dessa först äro färdiga att fortplanta sig. Sådana kraftiga par skulle säkerligen alstra ett större antal afkomlingar än de fördröjda honorna, hvilka, under förutsättning af att könen äro lika till antalet, skulle blifva nödsakade att para sig med de besegrade och mindre kraftfulla hanarne, och detta är allt, som under loppet af på hvarandra följande generationer behöfves att föröka hanarnes storlek, styrka eller mod eller att förbättra deras vapen.

Men i en mängd fall komma icke de hanar, hvilka besegra andra hanar, i besittning af honorna oberoende af ett val från de senares sida. Djurens frieri är ingalunda en så enkel och kort affär, som man kunde tro. Honorna uppeggas mest af eller föredraga att para sig med de prydligare hanarne eller med dem, som äro de bästa sångarne, eller som uppföra sig bäst i lekarne; men det är tydligen sannolikt, såsom det i några fall verkligen har iakttagits, att de samtidigt skola föredraga de kraftigaste och lifligaste hanarne.[1] Sålunda skola de kraftigare honorna, hvilka äro de första att fortplanta sig, hafva valet öppet mellan flere hanar, och ehuru de icke alltid kunna välja de starkaste och bäst beväpnade, skola de välja dem, som äro kraftfulla och väl

  1. Jag har erhållit sådana meddelanden, hvilka längre fram skola omnämnas, angående fjäderfä. Äfven bland sådana foglar, t. ex. dufvorna, hvilka para sig för hela lifvet, öfvergifver honan, såsom jag hör af hr Jenner Weir, sin make, om han lider någon skada eller blir sjuk.