Sida:Menniskans härledning och könsurvalet.djvu/223

Den här sidan har korrekturlästs
201
polygami.

motsats råder icke mellan könen af den polygama påfogeln eller fasanen och den monogama perlhönan eller rapphönan! Många liknande fall kunde nämnas, t. ex. i skogshönsens grupp, inom hvilken hanarne af den polygama tjädern eller orren äro betydligt olika honorna, under det att könen af den monogama moripan och dalripan skilja sig ganska litet från hvarandra. Bland Cursores uppvisar icke något större antal arter, med undantag af de trappartade, några skarpt utpräglade könsskilnader, och man uppgifver, att stora trappen (Otis tarda) lefver i polygami. Bland vadarne skilja sig ytterst få arter i sexuelt hänseende från hvarandra, men brushanen (Machetes pugnax) utgör ett vigtigt undantag, och denna art anses af Montagu vara polygam. Häraf synes, att det bland foglar ofta finnes ett nära förhållande mellan polygami och utvecklingen af synnerligen utpräglade könsskilnader. Då jag frågade hr Bartlett vid Zoological Gardens, hvilken har förvärfvat en så vidsträckt erfarenhet angående foglar, om hanen af Tragopan (en hönsfogel) lefde i polygami, öfverraskades jag af hans svar: “Jag vet ej, men skulle så tro i anledning af hans lysande färger.“

Det förtjenar uppmärksammas, att instinkten att para sig med en enda hona lätt går förlorad i tama tillståndet. Gräsanden är strängt monogam, men tama ankan i hög grad polygam. Hr W. D. Fox underrättar mig, att bland några halftama gräsänder, hvilka höllos i en stor dam i hans granskap, så många anddrakar skötos af uppsyningsmannen öfver vildbrådet, att endast en qvarlemnades för hvarje sju- eller åttatal af honor; likväl kläcktes ovanligt stora kullar. Perlhönan är strängt monogam; men hr Fox finner, att hans foglar hafva mesta trefnaden, då han håller en tupp för två till tre hönor.[1] Canariefoglar lefva parvis i naturtillståndet, men fogeluppfödarne i England släppa en hane till fyra eller fem honor; emellertid behandlas, såsom man bestämdt har uppgifvit för hr Fox, endast den första honan som maka, hon och hennes ungar ensamma matas af honom; de andra behandlas som supplementshustrur. Jag har anfört dessa fall, emedan de i viss grad göra det sannolikt, att monogama arter antingen tidtals eller för beständigt blifva polygama.

Med afseende på kräldjur och fiskar är för litet kändt om deras vanor för att sätta oss i stånd att tala om deras parningsanordningar. Spiggen (Gasterosteus) säges dock vara polygam,[2] och hanen skiljer sig under fortplantningstiden i påfallande grad från honan.

  1. Hr E. S. Dixon säger dock bestämdt (Ornamental Poultry, 1848, sid. 76), att perlhönsens ägg äro ofruktsamma, då flere än en hona hållas tillsammans med samma hane.
  2. Noel Humphreys, River Gardens, 1857.