Sida:Menniskans härledning och könsurvalet.djvu/29

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Första kapitlet.


Bevis för menniskans härledning från någon lägre form.


Beskaffenheten af bevisen för menniskans ursprung. — Homologa bildningar hos menniskan och de lägre djuren. — Åtskilliga motsvarighetspunkter. — Utveckling. — Rudimentära bildningar, muskler, sinnesorganer, hår, ben, reproduktionsorganer o. s. v. — Betydelsen af dessa tre stora afdelningar af fakta för menniskans ursprung.


Den, som önskar afgöra, om menniskan är den förändrade afkomlingen från någon förut existerande form, skulle tvifvelsutan först undersöka, om menniskan varierar, ehuru i ringa mån, till sin kroppsbyggnad och sina själsförmögenheter, och, i händelse så är förhållandet, om förändringarna öfverflyttas på hennes afkomlingar enligt de lagar, som gälla för de lägre djuren, t. ex. karakterernas öfverflyttande till samma ålder eller kön. Äro vidare förändringarna, så vidt som vår obekantskap dermed tillåter oss att döma, resultatet af samma allmänna orsaker, och styras de af samma allmänna lagar, som händelsen är med andra organismer, t. ex. af vexelverkan och de i arf mottagna verkningarna af begagnande och icke-begagnande o. s. v.? Är menniskan underkastad dylika missbildningar, resultatet af hämmad utveckling, af delarnes fördubblande o. s. v., och visar hon i någon af sina anomalier en återgång till en föregående och äldre organisationstyp? Den frågan måste alltså naturligtvis framställas, om menniskan, i likhet med så många andra djur, har gifvit upphof till varieteter och lägre racer, hvilka skilja sig endast obetydligt från hvarandra, eller till racer, som aflägsna sig så mycket från hvarandra, att de måste klassificeras som tvifvelaktiga arter? På hvilket sätt äro sådana racer fördelade öfver jorden, och huru återverka de vid korsning på hvarandra både i de första och de följande lederna? Och på samma sätt måste man förfara äfven i många andra fall.