Då fogeln frambringar detta ljud, antager han de utomordentligaste ställningar. Det är en egendomlig omständighet, att bland hanarne af samma art säcken icke är utvecklad hos alla individer.[1] En kråkartad fogel (Cephalopterus ornatus, fig. 40), hvilken bebor Syd-Amerika, kallas paraplyfogeln i följd af sin ofantliga, af nakna, hvita, med mörkblå fjädrar täckta fjäderspolar bildade tofs, hvilken han kan resa upp till en icke mindre än fem tum i diameter hållande, hela hufvudet betäckande hufva. Denna fogel har på sin hals ett långt, tunnt, cylindriskt, köttartadt bihang, hvilket är tätt betäckt med fjällika, blå fjädrar. Det gör sannolikt till en del tjenst som en prydnad, men äfvenledes som en ljudapparat, ty hr Bates fann, att det är förbundet “med en ovanlig utveckling af luftstrupen och röstorganerna“. Det är utspändt, då fogeln utstöter sin egendomliga, djupa, högljudda och länge uthållna, flöjtartade ton. Fjäderbusken på hufvudet och bihanget på halsen äro rudimentära hos honan.[2]
Åtskilliga simfoglars och vadares röstorganer äro ytterligt sammansatta och till en viss grad olika hos de båda könen. I några fall är luftstrupen inrullad som ett valdhorn och djupt inbäddad i bröstbenet. Hos vilda svanen (Cygnus ferus) är han djupare inbäddad hos den fullvuxne hanen än hos honan eller den unga hanen. Hos skrakens hane är luftstrupens utvidgade del försedd med ett öfvertaligt par muskler.[3] Men betydelsen af dessa olikheter mellan könen af så många Anatidæ är alls icke förklarad, ty hanen är icke alltid den mera högröstade; så hväser hanen af den vanliga ankan, hvaremot honan utstöter ett högljudt knirkande.[4] Hos båda könen af en bland tranorna (Grus virgo) tränger luftstrupen genom bröstbenet, men företer “vissa modifikationer efter könet“. Hos svarta storkens hane råder det likaledes en väl uttryckt könsskilnad i bronchiernas längd och
- ↑ Följande uppsatser hafva nyligen blifvit författade om detta ämne: Prof. A. Newton i Ibis, 1862, sid. 107; dr Cullen, ibidem, 1865, sid. 145; hr Flower i Proc. Zool. Soc., 1865, sid. 747, och dr Murie i Proc. Zool. Soc., 1868, sid. 471. I den sistnämnda uppsatsen är en utmärkt figur meddelad öfver hanen af den australiensiska trappen i fullkomlig förevisning med utspänd säck.
- ↑ Bates, The Naturalist on the Amazons, 1863, vol. II, sid. 284; Wallace i Proc. Zool. Soc., 1850, sid. 206. En ny art med ett ännu större bihang på halsen (Cephalopterus penduliger) har nyligen blifvit upptäckt; se Ibis, vol. I, sid. 457.
- ↑ Bishop i Todd’s Cyclop. of Anat. and Phys., vol. IV, sid. 1499.
- ↑ Skedgåsen (Platalea) har luftstrupen hopböjd i form af en åtta; likväl är denna fogel stum (Jerdon, Birds of India, vol. III, sid. 763), men hr Blyth underrättar mig, att vindningarne icke alltid förefinnas, så att de kanske nu tendera att försvinna.
