Sida:Menniskans härledning och könsurvalet.djvu/431

Den här sidan har korrekturlästs
93
föränderlighet.

värd att nämnas, om icke samma art i södra Indien egde “en tydligt framträdande occipitalkam, som bildas af åtskilliga graderade fjädrar.“[1]

Följande fall är i åtskilliga hänseenden intressantare. En fläckig varietet af korpen med hufvudet, bröstet, bakkroppen samt vingarne och stjertfjädarne till en del hvita är inskränkt till Færöarne. Han är icke mycket sällsynt derstädes, ty Graba såg under sitt besök åtta till tio lefvande exemplar. Ehuru denna varietets karakterer icke äro alldeles konstanta, har den dock af åtskilliga framstående ornithologer blifvit nämnd som en skild art. Den omständigheten, att de fläckiga foglarne förföljas och under mycket skriande oroas af de andra korparne på ön, var den orsak, som förnämligast föranledde Brünnich till den slutsatsen, att han var skild till arten; men man vet nu, att detta är ett misstag.[2]

I åtskilliga delar af de nordliga hafven finnes en märkvärdig varietet af tobisgrislan (Uria troile), och på Færöarne utgöres enligt Graba’s beräkning en fogel bland fem af denna varietet. Den karakteriseras[3] af en rent hvit ring rundtomkring ögat, hvarjemte en böjd, smal, hvit, en och en half tum lång linie sträcker sig bakåt från ringen. Denna tydliga karakter har varit orsaken till, att fogeln af åtskilliga ornithologer har blifvit uppstäld som en skild art under namn af Uria lacrymans, men nu vet man, att han endast är en varietet. Han parar sig ofta med det vanliga slaget, ehuru mellanliggande gradationer aldrig hafva blifvit sedda; detta är icke heller öfverraskande, ty variationer, som plötsligt uppträda, blifva ofta, som jag på annat håll har visat,[4] öfverflyttade antingen i oförändradt tillstånd eller alldeles icke. Vi se alltså, att två skilda former af samma art kunna existera bredvid hvarandra inom samma område, och vi kunna icke betvifla, att om den ena hade egt någon stor fördel framför den andra, den snart skulle hafva mångfaldigats ända till den senares utträngande. Om t. ex. de brokiga korphanarne, i stället för att förföljas af sina kamrater, hade i likhet med den förut nämnda brokiga påfogeln varit högeligen tilldragande för de vanliga svarta honorna, skulle de hastigt hafva förökats i antal, hvilket skulle hafva varit ett fall af könsurval.

  1. Jebdon, Birds of India, vol. I, sid. 108, och hr Blyth i Land and Water, 1868, sid. 381.
  2. Graba, Tagebuch einer Reise nach Färö, 1830, sid. 51—54. Macgillivray, History of British Birds, vol. III, sid. 745. Ibis, vol. V, 1863, sid. 469.
  3. Graba, ibidem, sid. 54. Macgillivray, ibidem, vol. V, sid. 327.
  4. Variation of Animals and Plants under Domestication, vol. III, sid. 92.