Sida:Menniskans härledning och könsurvalet.djvu/433

Den här sidan har korrekturlästs
95
föränderlighet.

skönhet skulle icke härigenom påverkas. Jag iakttog i Chile,[1] att iris hos kondoren, då han är ungefär ett år gammal, är mörkbrun, men vid könsmognaden förändrar sig till gulbrun hos hanen och till bjert röd hos honan. Hanen har äfvenledes en liten, långsgående, blyfärgad, köttartad hjelm eller kam. Hos många hönsfoglar är kammen synnerligen prydlig och antager lifliga färger under frieriakten; men hvad skola vi tänka om kondorens mörkt färgade kam, hvilken för oss icke på minsta sätt synes vara någon prydnad? Samma fråga kan framställas med afseende på åtskilliga andra karakterer, t. ex. knölen vid näbbens bas hos chinesiska gåsen (Anser cygnoides), hvilken knöl är mycket större hos hanen än hos honan. Intet bestämdt svar kan lemnas på dessa frågor; men vi böra vara försigtiga i det antagandet, att knölar och åtskilliga köttiga bihang icke kunna vara tilldragande för honan, då vi ihågkomma, att hos vilda menniskoracer åtskilliga afskyvärda vanskapligheter — djupa ärr i ansigtet med köttet höjande sig i svulster, en med pinnar eller ben genomstungen skiljevägg i näsan, hål i öronen och vidt utspärrade läppar — allesammans beundras som prydnader.

Antingen nu ovigtiga könsskilnader, sådana som de nyss uppräknade, hafva blifvit bevarade genom könsurvalet eller icke, måste dessa skilnader såväl som alla andra ursprungligen bero på lagarne för förändringen. Enligt principen om den korrelativa utvecklingen varierar fjäderdrägten ofta på samma sätt på skilda delar af kroppen eller öfver hela kroppen. Vi se detta ganska tydligt hos vissa hönsracer. Inom alla racer äro fjädrarne på tupparnes hals och sidor förlängda och kallas sabelformiga fjädrar; om nu båda könen erhålla en fjäderbuske, hvilket är en ny karakter hos arten, blifva fjädrarne på tuppens hufvud sabelformiga, tydligen på grund af korrelationsprincipen, hvaremot de på hönans hufvud äro af vanligt utseende. Färgen på de sabelformiga fjädrar, som bilda tuppens fjädertofs, står likaledes ofta i korrelation till de sabelformiga fjädrarne på halsen och sidorna, hvilket kan ses genom att jemföra dessa fjädrar hos de guld- och silfverfläckiga polska, Houdans- och Crève-coeur-racerna. Hos några naturliga arter kunna vi iakttaga fullkomligt samma korrelation i dessa samma fjädrars färger, t. ex. hos hanarne af de lysande guld- och Amherst-fasanerna.

Hvarje särskild fjäders byggnad är i allmänhet orsaken till, att alla förändringar i dess färg äro symmetriska; vi se detta hos

  1. Zoology of the Voyage of H. M. S. Beagle, 1841, sid. 6.