att denna färg försvinner hos den fullvuxna honan, hvaremot den blir intensivare hos den fullvuxne hanen. Likväl göra de följande betraktelserna denna åsigt ytterst tvifvelaktig: hanen deltager behörigen i rufningen[1] och borde alltså vara nästan lika utsatt för fara; båda könen af många arter hafva sina hufvuden lika bjert karmosinröda; hos andra arter är olikheten mellan könen i den skarlakansröda färgens utsträckning så obetydlig, att den knappast kan orsaka någon märkbar skilnad i den fara, som löpes, och slutligen är hufvudets färg hos de båda könen ofta på annat sätt i ringa mån olika.
De hittills meddelade fallen af obetydliga och gradvisa skilnader i färg mellan hanarne och honorna inom de grupper, hvilkas kön enligt en allmän regel likna hvarandra, hänföra sig alla till arter, hvilka bygga hvälfda eller dolda bon. Men lika gradationer kunna äfvenledes iakttagas inom grupper, hvilkas kön enligt en allmän regel likna hvarandra, men som bygga öppna bon. Emedan jag förut har tagit exempel från de australiensiska papegojorna, må jag här som exempel anföra de australiensiska dufvorna utan att meddela några detaljer.[2] Det förtjenar särskildt uppmärksammas, att i alla dessa fall de obetydliga olikheterna mellan könen i fjäderdrägten äro af samma allmänna beskaffenhet som de tillfälligtvis större skilnaderna. En god upplysning i denna sak har redan lemnats genom de kungsfiskare, hos hvilka antingen stjerten ensam eller hela öfre sidan af fjäderdrägten skiljer sig på samma sätt hos båda könen. Liknande fall kunna iakttagas hos papegojor och dufvor. Färgskilnaderna mellan samma arts kön äro likaledes af samma allmänna beskaffenhet som färgskilnaderna mellan de olika arterna af samma grupp, ty då i en grupp, hvari könen vanligen äro lika, hanen betydligt skiljer sig från honan, är han icke färgad i en fullkomligt ny stil. Häraf kunna vi draga den slutsatsen, att inom samma grupp de speciela färgerna hos båda könen, då de äro lika, och hanens färger, då han i ringa mån eller också i betydande grad skiljer sig från honan, i de flesta fall hafva blifvit bestämda genom samma allmänna orsak, hvilken är könsurvalet.
Det är icke sannolikt, såsom redan har blifvit anmärkt, att färgskilnader mellan könen kunna vara till gagn för honan såsom ett skydd, då de äro obetydliga. Antager man dock, att de äro nyttiga, så kunde de väl anses vara öfvergångsfall; men vi hafva
