Sida:Menniskans härledning och könsurvalet.djvu/491

Den här sidan har korrekturlästs
153
klasser af fall.

olikhet med förhållandet inom de båda första klasserna, öfverlemnandet, ehuru inskränkt till samma ålder, icke har varit inskränkt till samma kön. Följaktligen likna båda könen såsom fullt utbildade hvarandra och afvika från ungarne.


Fjerde klassen. Då den fullvuxne hanen liknar den fullvuxna honan, likna ungarne af båda könen i sin första fjäderdrägt de fullvuxna. — Inom denna klass likna ungarne och de fullvuxna af båda könen hvarandra, antingen de ega lysande eller mörka färger. Sådana fall äro, tror jag, allmännare än de inom näst föregående klass. Vi hafva i England exempel hos kungsfiskaren, några hackspettar, nötskrikan, skatan, kråkan och många små, mörkt färgade foglar, t. ex. jernsparfven eller gärdsmygen. Men likheten i fjäderdrägt mellan ungarne och de gamla är aldrig fullkomligt fullständig och aftager gradvis ända till olikhet. Sålunda äro ungarne af några medlemmar i kungsfiskarnes familj icke endast mindre lifligt färgade än de fullvuxna, utan många af fjädrarne på undre sidan äro kantade med brunt[1] — sannolikt ett spår af en forntida beskaffenhet hos fjäderdrägten. Inom samma fogelgrupp, äfven inom samma slägte, t. ex. i ett australiensiskt papegojslägte (Platycercus), likna ungarne af samma art mycket, men ungarne af en annan art äro deremot betydligt olika sina föräldrar af båda könen, hvilka äro lika.[2] Båda könen af den vanliga nötskrikans ungar äro mycket lika; men hos den canadensiska skrikan (Perisoreus canadensis) skilja ungarne sig så mycket från sina föräldrar, att de fordom beskrefvos som skilda arter.[3]

Innan jag går vidare, måste jag anmärka, att företeelserna inom förevarande och de båda nästa klasserna äro så invecklade och slutsatserna så tvifvelaktiga, att hvar och en, som icke hyser särskildt intresse för ämnet, gjorde bättre i att gå dem förbi.

De lysande eller i ögonen fallande färger, hvilka utmärka många foglar inom förevarande klass, kunna sällan eller aldrig vara till något gagn för dem såsom ett skydd, så att de sannolikt hafva genom könsurval bekommits af hanarne samt derefter öfverflyttats till honorna och ungarne. Det är dock möjligt, att hanarne kunna hafva utvalt de mera tilldragande honorna, och om de förärfde sina karakterer till sina afkomlingar af båda könen, skulle

  1. Jerdon, Birds of India, vol. I, sid. 222, 228. Gould’s Handbook of the Birds of Australia, vol. I, sid. 124, 130.
  2. Gould, ibidem, vol. II, sid. 37, 46, 56.
  3. Audubon, Ornithological Biography, vol. II, sid. 55.