Sida:Menniskans härledning och könsurvalet.djvu/496

Den här sidan har korrekturlästs
158
foglar.

emedan den vore öfverflödig och förde med sig en förlust af kraft.

Vissa foglars fjäderdrägt tilltager alltjemt i skönhet under många år bortåt, sedan de hunnit till fullkomlig könsmognad; detta är händelsen med påfogelns stjert samt med vissa hägrars tofs och plymer, t. ex. hos Ardea ludoviciana;[1] men det är ganska tvifvelaktigt, om sådana fjädrars fortsatta utveckling är resultatet af hvarandra efterföljande, gagneliga förändringars utväljande eller endast af fortsatt tillväxt. De flesta fiskar tilltaga alltjemt i storlek, så länge som de äro vid god helsa och hafva fullt upp med föda, och en på visst sätt liknande lag kan gälla i afseende på foglarnes smyckfjädrar.


Femte klassen. Då de fullvuxna af båda könen hafva en skiljaktig vinter- och sommardrägt, antingen hanen skiljer sig från honan eller icke, likna ungarne de fullvuxna af båda könen i deras vinterdrägt eller långt mera sällan i deras sommardrägt, eller likna de endast honorna, eller kunna ungarne hafva en mellanliggande karakter, eller kunna de vidare i betydande grad skilja sig från de fullvuxna i deras båda årsdrägter. — Fallen i denna klass äro egendomligt invecklade, hvilket icke heller är öfverraskande, emedan de bero på förärfning, som i större eller mindre grad är inskränkt på trenne olika sätt, nämligen genom kön, ålder och årstid. I några fall genomgå individerna af samma art åtminstone fem olika stadier i sin fjäderdrägt. Hos de arter, af hvilka hanen skiljer sig från honan endast under sommaren eller under båda årstiderna,<refname="MHKII-158-2"/> hvilket är sällsyntare, likna ungarne i allmänhet honorna, t. ex. hos Norra Amerikas så kallade steglits och, som det synes, hos Australiens lysande Maluri.[2] Hos de arter, hvilkas kön äro lika både vinter och sommar, kunna ungarne likna de fullvuxna för det första i deras vinterdrägt, för det andra, hvilket mera sällan inträffar, i deras sommardrägt, för det tredje kunna de stå midt emellan dessa båda stadier, och för det fjerde kunna de i hög grad skilja sig från de fullvuxna under alla årstider. Vi hafva ett exempel på det första af dessa fyra fall hos[3]

  1. Jerdon, Birds of India, vol. III, sid. 507, om påfogeln. Audubon, ibidem, vol. III, sid. 139, om Ardea.
  2. Se om Nord-Amerikas steglits, Fringilla tristis, Linn., Ornithological Biography af Audubon, vol. I, sid. 172. Om Maluri Gould’s Handbook of the Birds of Australia, vol. I, sid. 318.
  3. Se om upplysande exempel vol. IV af Macgillivray’s History of British Birds: om Tringa o. s. v. sid. 229, 271; om Machetes sid. 172; om Charadrius hiaticula sid. 118; om Charadrius pluvialis sid. 94.