Sida:Menniskans härledning och könsurvalet.djvu/601

Den här sidan har korrekturlästs
263
hinder för könsurvalets verkan bland vildar.

utvecklats, och att nästan blandadt umgänge en gång var ytterst allmänt på hela jorden. Icke desto mindre kan jag icke, på grund af analogien med de lägre djuren, mera särskildt med dem, som i ordningsföljden komma närmast intill menniskan, tro, att denna vana herskade under en ytterst aflägsen tid, då menniskan näppeligen hade uppnått sin nuvarande plats i den zoologiska serien. Menniskan härleder sig, såsom jag har försökt visa, helt visst från någon ap-lik varelse. Bland de nu existerande Quadrumana lefva, så vidt som deras vanor äro kända, några arters hanar i engifte, men endast under en tid af året tillsammans med honorna, såsom händelsen synes vara med orangen. Åtskilliga arter, t. ex. några indiska och amerikanska arter, äro strängt monogama och lefva hela året igenom i sällskap med sina honor. Andra äro polygama, t. ex. gorillan och åtskilliga amerikanska arter, och hvar och en lefver skild från de öfriga. Äfven då detta inträffar, äro de familjer, hvilka bebo samma område, sannolikt till en viss grad sociala; så träffar man t. ex. chimpansen tillfälligtvis i stora skaror. Vidare äro andra arter polygama, men några hanar lefva, hvar och en med sina honor, förenade till en skara, såsom händelsen är med åtskilliga arter af babianerna.[1] Af hvad vi känna om alla däggdjurshanars svartsjuka, af hvilka många äro försedda med särskilda vapen för att bekämpa sina rivaler, kunna vi draga den slutsatsen, att blandadt umgänge är ytterst osannolikt i naturtillståndet. Förbindelsen torde icke vara för hela lifvet, utan endast för hvarje afvel; om dock de hanar, hvilka äro de starkaste och bäst i stånd att försvara eller på annat sätt bispringa sina honor och unga afkomlingar, kunde utvälja de mera tilldragande honorna, skulle detta vara tillräckligt för könsurvalets verksamhet.

Om vi alltså blicka tillräckligt lång tillbaka i tidens lopp, är det ytterst osannolikt, att de uräldsta männen och qvinnorna lefde i blandadt umgänge med hvarandra. Att döma af menniskans sociala varior, sådan hon nu existerar, och af den omständigheten, att de flesta vidar lefva i polygami, är den åsigten sannolikast, att den uräldsta menniskan ursprungligen lefde i små samhällen, hvarje man med så många qvinnor, som han kunde föda eller erhålla, och hvilka han svartsjukt försvarade mot alla andra män. Eller också kan han hafva lefvat för sig sjelf med några qvinnor i

  1. Brehm (Illustrirtes Thierleben, första bandet, sid. 77) säger, att Cynocephalus hamadryas lefver i stora flockar, som innehålla två gånger så många fullvuxna honor som fullvuxna hanar. Se Rengger om amerikanska polygama arter och Owen (Anatomy of Vertebrates, vol. III, sid. 746) om amerikanska monogama arter. Andra hänvisningar kunde äfven tilläggas.