Sida:Midlothians hjärta 1926.djvu/27

Den här sidan har korrekturlästs

MIDLOTHIANS HJÄRTA

fattig fan, vilken dinglat som en fågelskramma vid fängelsets västra ända, medan viskolportörerna utropade en bikt, som brottslingen aldrig hört ett ord om.

— Om jag vågar yttra min tanke, sade jag, så är jag rädd för, att det skulle bli en berättelse om ständigt enahanda skuld och smärta.

— Inte så alldeles, min vän, sade Hardie, ett fängelse är en värld för sig och har sina egna, egendomliga göromål, sorger och fröjder. Dess invånare äro ibland kortlivade, men det är ju också fallet med soldater i fält; de äro fattiga i förhållande till den utanför varande världen, men det finnes även bland dem grader av fattigdom och rikedom, och således äro några jämförelsevis rika. De kunna ej gå ut, men det kan ej heller garnisonen på en belägrad fästning eller besättningen på ett skepp som är till sjöss, och de behöva ej befara att råka bli ställda på en så sträng förknappning, som någondera av dessa, ty de kunna alltid räkna på att få så mycket mat, som de ha råd att köpa, och äro ej förbundna att arbeta, antingen de ha mat eller inte.

— Men, sade jag, ej utan en hemlig tanke på mitt förevarande arbete, vilken omväxling i tilldragelser skulle väl ett ämne, sådant som det, ni talar om, kunna erbjuda?

— En oändlig, svarade den unge advokaten. Alla upptänkliga slags laster, brott, dårskaper, oerhörda olyckor och oförmodade omslag i lyckan, som kunna giva livet en brokig omväxling, skulle mitt Tolbooths sista tal åskådliggöra genom exempel, som till och med vore tillräckliga att mätta allmänhetens allt uppslukande hunger efter det rysliga och underbara. Författaren av diktade arbeten nödgas anstränga sin hjärna för att giva omväxling åt sin berättelse och kan ändå knappt hitta på karaktärer eller tilldragelser, som ej så otaligt många gånger begagnats, att läsarens öga blivit förtroligt med dem, och att utvecklingen — enleveringen, det rysliga såret varav hjälten aldrig dör, och den rasande febern, som hjältinnan alltid tillfrisknar efter — blir något, som faller av sig självt. Jag instämmer med min hedervärde vän Crabbe

15