Sida:Midlothians hjärta 1926.djvu/291

Den här sidan har korrekturlästs

MIDLOTHIANS HJÄRTA

han ej vid samma tid av lagen kallats att försona ett i och för sig våldsamt och ursinnigt brott, men som vart förspelet till en ännu ohyggligare tilldragelse, varav varje steg var tecknat med blod och brott och som icke ens ännu var fullkomligt avslutad. Han trodde, att ingen skulle höra honom utan överraskning; då han sade, att fadern till det barn, som nu saknas och av den lärde åklagaren påstods hava blivit mördat, ej var någon annan än den ryktbare Georg Robertson, Wilsons medbrottsling, hjälten i den märkvärdiga flykten ur Tolboothskyrkan och — vilket ingen visste bättre än hans lärde vän åklagaren — huvudpersonen i Porteoussammansvärjningen.

— Det gör mig ont att nödgas avbryta en sakförare i ett fall som det förevarande, sade ordföranden, men jag måste erinra den lärde talaren, att han inblandar vad till saken icke hörer.

Advokaten bugade sig och fortfor. Han ansåg det nödigt, sade han, att nämna Robertsons namn och ställning, emedan de förhållanden, vari nämnda person befann sig, till en stor del förklarade den tystnad, varpå kronoåklagaren lagt så mycken vikt, emedan denne däri såg ett bevis, att hans klient åsyftade något ont emot den hjälplösa varelses liv, som hon skulle föda till världen. Hon hade ej yppat för sina vänner, att hon blivit förledd till avsteg från ärans väg — och varför hade hon ej gjort det? — Jo, emedan hon varje stund väntat, att hennes heder skulle bliva återställd därigenom, att hennes förförare gåve henne den upprättelse, som hon visste att han kunde och trodde att han ville giva henne. Var det naturligt, var det förnuftigt, var det billigt att vänta, att hon under tiden skulle nedsätta sitt eget anseende och förkunna sin svaghet för världen, då hon hade varje skäl att hoppas, att hon genom att förhemliga den för en tid skulle kunna dölja den för alltid? Var det ej tvärtom förlåtligt, om en flicka under sådana förhållanden skulle befinnas obenägen att meddela sig åt varje spejande skvallerkäring, som med skarpa ögon och nygiriga öron avfordrade henne en förklaring rörande misstänkta om-

279