Sida:Midlothians hjärta 1926.djvu/413

Den här sidan har korrekturlästs

MIDLOTHIANS HJÄRTA

eget tungomål, ehuru på ett för mig främmande sätt, så skall Herren förlåta mig det i detta fall.

Hon vart så styrkt av detta beslut, att hon, så långt bänken tillät, makade sig ifrån Greta och genom en allvarlig och oavvänd uppmärksamhet på vad som försiggick sökte bevisa, att hennes sinne var andaktsfullt stämt. Hennes plågoande skulle likväl ej länge låtit henne vara i fred, om ej tröttheten överväldigat henne, så att hon inslumrade i andra hörnet av bänken.

Ehuru Jeanie hade svårt att följa med, därför att hennes tankar alltemellanåt mot hennes vilja åter riktades på farorna av hennes belägenhet, tvang hon sig likväl att ägna sin uppmärksamhet åt en kraftig och väl avfattad predikan över kristendomens praktiska läror, som hon ej kunde underlåta att skänka sitt bifall, fastän varje ord av denna predikan upplästes från ett skrivet papper, och fastän föredraget hölls i en ton och med åtbörder, som voro vida skilda från Boanerges Stormheavens, vilken var hennes fars favoritpredikant. Jeanies allvarliga och lugna uppmärksamhet undföll ej prästmannen, som vid Greta Löpelds inträde befarat något störande uppträde och, för att såvitt möjligt förekomma något dylikt, esomoftast vände sina ögon till den del av kyrkan, där Jeanie och hon sutto, varvid han snart märkte, att ehuru förlusten av hennes huvudbonad och obehaget av hennes belägenhet givit hennes anletsdrag ett besynnerligt och ängsligt uttryck, hon likväl var i en helt annan sinnesförfattning än hennes följeslagerska. Då gudstjänsten var slut, märkte han, att hon såg sig omkring med ängsliga och förvirrade blickar, liksom hon varit tveksam om, huru hon skulle bära sig åt, och varseblev, att hon närmade sig ett par av församlingens anständigaste medlemmar, liksom hon ärnat tilltala dem, men drog sig strax försagt tillbaka, då hon märkte, att de tycktes sky och undvika henne. Övertygad om, att något ovanligt låg under allt detta, beslöt prästmannen, som var en lika välvillig människa som sant kristlig själasörjare, att skaffa sig närmare reda på, hur det hängde ihop med saken.


26. — Scott, Midlothians hjärta.401