Sida:Midlothians hjärta 1926.djvu/477

Den här sidan har korrekturlästs

MIDLOTHIANS HJÄRTA

Vagnen rullade snabbt framåt genom bördiga ängar, prydda med praktfulla gamla ekar, mellan vilka då och då den majestätiska vattenspegeln av en bred och lugn ström framskymtade. Sedan de farit igenom en vacker by, höll vagnen på en höjd, varifrån skönheten av ett engelskt landskap visade sig i sin största prakt. Hertigen steg ur här och bad Jeanie följa sig. De stannade ett ögonblick på toppen av en kulle för att betrakta det ojämförliga landskap, som låg utbrett framför dem. Ett väldigt hav av grönska, med holmar och utskjutande uddar av täta, lummiga lövdungar, innehades av tallösa får- och boskapshjordar, vilka tycktes i oinskränkt frihet vandra omkring på dessa rika betesmarker. Themsen, än bekrönt av lantgårdar, än omkransad av skogar, flöt långsamt och stilla framåt, liksom han varit detta landskaps mäktige behärskare, i jämförelse med vilken alla dess övriga storheter voro av underordnad rang, och på sin barm bar han hundratals skepp och farkoster, vilkas vita segel och fladdrande vimplar gåvo liv åt det hela.

Hertigen av Argyle var naturligtvis förtrogen med denna anblick, men för en man med smak och känsla måste den alltid vara ny, och då han betraktade detta ojämförliga landskap med den hänryckning, som det måste väcka hos varje beundrare av naturens skönheter, återvände hans tankar helt naturligt till hans eget mera storartade och föga mindre sköna gods Inverary. — Detta är en härlig anblick, sade han till sin följeslagerska, kanske nyfiken att få höra hennes tanke. Vi ha ingenting jamförligt i Skottland.

— Det är förträffligt bete för kor, och de ha en vacker boskapsavel här, svarade Jeanie, men jag tycker rätt så mycket om att se på klipporna vid Arthurs Seat och havet bortom dem, som på alla de här många träden.

Hertigen log åt detta svar, som var lika fosterländskt som betecknande för den sfär, kring vilken lantflickans idéer välvde sig, och gav ett tecken åt vagnen att stanna, där den var, varefter han valde en föga trampad gångstig och förde Jeanie genom flera labyrintiska gångar till

30. — Scott, Midlothians hjärta.465