Sida:Midlothians hjärta 1926.djvu/510

Den här sidan har korrekturlästs

WALTER SCOTT

när hon kommer ner till Skottland. Archibald har tillsägelse att bestrida alla hennes utgifter.

— Jag får be ers höghet ödmjukast om förlåtelse, sade mrs Glass, men det är synd, att ni skall ha så mycket besvär med dem. Deans äro förmöget folk i förhållande till sin samhällsställning, och flickan har pengar på fickan.

— Det är alltsammans mycket sant, sade hertigen, men ni vet ju, att då Mac-Callummore reser, betalar han allt, och det är vår högländska företrädesrätt att taga av alla, vad vi behöva, och ge alla, vad de behöva.

— Ers höghet är färdigare att ge än ta, sade mrs Glass.

— För att visa er motsatsen, sade hertigen, skall jag fylla min dosa ur den här burken, utan att betala er en styver, varpå han, efter att ännu en gång hava bett henne hälsa Jeanie från honom och säga, att han önskade henne lycklig resa, gick sin väg och lämnade mrs Glass, som, med livat sinne och strålande ansikte, ansåg sig för den lyckligaste och stoltaste tobakshandlerska i världen.

Som man lätt kan föreställa sig, hade hans höghets vänlighet och nedlåtenhet ett högst gynnsamt inflytande på Jeanies belägenhet, ty huru god och hövlig hennes släkting än var mot henne, hade hon förvärvat alltför många Londonsvanor för att vara fullt belåten med sin kusins lantligt fosterländska dräkt och tog dessutom en smula anstöt av anledningen till hennes färd till London. Mrs Glass torde därför varit mindre ivrig i sin uppmärksamhet mot Jeanie, om ej den förnämste av Skottlands ädlingar — ty det var hertigen av Argyle i hela världens ögon — tyckts hysa ett så varmt deltagande för henne. Men nu, då hennes släktings dygder och hängivna syskonkärlek ådragit henne själva majestätets uppmärksamhet och bifall, framstod Jeanie i en helt annan dager för sin anförvant och bemöttes ej blott med vänlighet, utan med verklig aktning och uppmärksamhet.

Om Jeanie blott velat, hade hon kunnat göra en mängd besök och se en mängd märkvärdigheter, ty alla de nöjen, mrs Glass kunde bereda henne, stodo henne till buds, men undantagandes att hon en gång åt middag tillsam-

498