Sida:Midlothians hjärta 1926.djvu/551

Den här sidan har korrekturlästs

MIDLOTHIANS HJÄRTA

fiende till alla söndringar kunde han i vänskaplig endräkt vandra hand i hand med en präst av skotska kyrkan i dess nuvarande form. Ergo kunde Ruben Butler mottaga Knocktarlities pastorat utan att varda förlustig hans vänskap och bevågenhet. — Q. E. D. Men därefter kom den kinkiga frågan om patronatsrätten, vilken David Deans alltid påstått vara ett inkommande genom fönstret och över muren, ett bedragande och uthungrande av en hel församlings själar för att föda och göda innehavaren.

Huru högaktad och ansedd hertigen av Argyle än var, var likväl denne adelsmans utövande av sin patronatsrätt i Davids ögon en lem av den gyllne kalven — någonting rent sataniskt, och han kunde ej utan att handla mot sina egna grundsatser förmå sig att godkänna en dylik åtgärd. Men ifall församlingsborna förenade sig i en enhällig kallelse till Ruben Butler att varda deras pastor, så tycktes det ej fullt avgjort, att tillvaron av denna olyckliga patronatsrätt vore ett skäl, varför han skulle vägra dem hugnaden av sin lära, och om kyrkans äldste antogo honom till kyrkoherde, snarare till följd av hertigens val än församlingens enhälliga kallelse, så vore detta deras fel, och David medgav, att det vore ett ganska svårt. Men om Ruben Butler mottog uppdraget, såsom erbjudet honom av dem, vilka han var kallad att undervisa, så — till den slutsatsen kom David, efter många och långa överläggningar, förmedelst den stora kraften hos det lilla ordet om — kunde han med tryggt samvete mottaga befattningen.

Ännu en tredje stötesten återstod — nämligen den ed till styrelsen, som avfordrades det statskyrkliga prästerskapet, och medelst vilken det erkände en erastiansk kung och parlament samt den mellan England och Skottland upprättade, införlivande föreningsakten, varigenom det senare konungariket var vordet en del av det förra, vari påvedömets syster, biskopsdömet, uppbyggt sin tron och upplyft hornen av sin mitra. Dessa voro tecken till avfall, vilka ofta kommit David att utropa: — Mina inälvor — mina inälvor! Mitt hjärta kväljes inom mig! Och han

539