Sida:Midlothians hjärta 1926.djvu/57

Den här sidan har korrekturlästs

MIDLOTHIANS HJÄRTA

raseriet, och myndigheterna, som voro beredda härpå, hade även vidtagit nödiga åtgärder till dess undertryckande. Men ropet upprepades ej och intet upplopp följde. Folkmassan tycktes blygas över att hava uttryckt sina svikna förhoppningar genom ett fåfängt skrik, och ljudet förbyttes, ej till den tystnad, som härskade före denna häpnadsväckande nyhet, utan till ett halvhögt mummel mellan de olika grupperna, vilket sammansmälte till ett enda dovt sorl, som svävade över församlingen.

Ehuru alltså ingen avrättning längre var att förvänta, fortfor folkhopen likväl att vara tillsammans, liksom fastrotad av idel vrede, och stirrade på de förgäves vidtagna anstalterna till avrättningen; den ene eggade den andres förbittring genom att påminna om de många anspråk, Wilson haft på benådning, både till följd av de irriga bevekelsegrunder, vilka föranlett hans förbrytelse, och det ädelmod, han visat mot sin medbrottsling. ”Denne tappre, beslutsamme, ädelmodige man”, hette det, ”avrättades utan miskund, för det han stulit en börs med guld, vilken han på sätt och vis kunde betrakta som en berättigad gottgörelse för tillfogad skada, medan denne nedrige legoknekt, som begagnat sig av ett från dylika tillfällen oskiljaktigt obetydligt tumult för att utgjuta tjugu medborgares blod, anses som ett passande föremål för utövningen av den kungliga benådningsrätten. Bör sådant tålas? Skulle våra fäder ha tålt det? Äro ej vi, liksom de, skottar och borgare i Edinburgh?”

Rättvisans hantlangare började nu borttaga schavotten och andra redskap till avrättningens verkställande, i förhoppning att folkmassan därigenom skulle förmås att skyndsammare skingra sig. Denna åtgärd hade önskad påföljd, ty dödsträdet hade knappast blivit lyft ur den stenfot eller hylsa, vari det var nedstucket, och långsamt nedlagt på den vagn, som skulle bortföra det till det ställe, där det vanligen förvarades, förrän hopen efter hand skingrade sig och återvände till sina vanliga hemvist och sysselsättningar, sedan den först givit luft åt sina känslor genom ett nytt rop av raseri och harm.


45