Sida:Midlothians hjärta 1926.djvu/58

Den här sidan har korrekturlästs

WALTER SCOTT

Fönstren blevo likaledes småningom tomma, och grupper bildades av de bättre stadsborna, vilka tycktes vilja dröja att gå hem, tills gatorna blivit befriade från pöbeln. Tvärtemot vad som eljest vanligtvis är fallet, delade dessa personer i allmänhet de ringares sinnesstämning och ansågo saken gemensam för alla folkklasser, ty, som vi redan nämnt, var det långtifrån endast bland den lägsta klassen av åskådare, eller den vilken sannolikast kunde anses invecklad i upploppet vid Wilsons avrättning, som Porteous' soldaters olycksbringande eld uppsökt sina offer; den hade även dödat flera personer av rang och anseende, som betraktat uppträdet ifrån fönstren och följaktligen ej kunde anses tillhöra upprorsmakarna. Stolta över sina rättigheter, vilka Edinburghs invånare i alla tider förfäktat, samt förbittrade över den förlust, som drabbat deras eget stånd, voro borgarna högeligen uppbragta över det oväntade uppskov, som förunnats kapten Porteous.

Man märkte då, och erinrade sig sedermera ännu närmare, att, medan pöbeln höll på att åtskiljas, åtskilliga personer sågos gå ifrån den ena folkgruppen till den andra, ej uppehållande sig länge vid någon, men viskande en stund med dem, som häftigast utforo mot regeringens beteende. Dessa verksamma agenter sågo ut som lantmän och troddes allmänt vara gamla vänner och bundsförvanter till Wilson och såsom sådana naturligtvis högeligen förbittrade på Porteous.

Men om det var dessa personers avsikt att egga hopen till någon plötslig uppresning, tycktes den åtminstone för tillfället vara förfelad. Både pöbeln och den bättre delen av åskådarna åtskildes och gingo i fred var och en hem till sitt, och det var blott av det harmsna uttrycket i deras ansikten, eller innehållet av deras samtal, som en främling skulle kunnat gissa sig till deras sinnesstämning. Vi vilja skänka läsaren denna förmån genom att förena oss med en av de talrika grupper, som stretade uppför West-Bows branta sluttning för att återvända till sina boningar vid Lawnmarket.

— Det är ändå bra besynnerligt, mrs Howden, sade

46