Sida:Midlothians hjärta 1926.djvu/597

Den här sidan har korrekturlästs

MIDLOTHIANS HJÄRTA

forska i Skrifterna och forntidens vise och fromme mäns böcker, och på det sättet kunde det ibland hända, att två gudfruktiga helige kunde ta en sak på olika vis, liksom två kor, som kivas om en hötapp.

Härpå plägade David med en suck svara: — Ack, flicka, det förstår du litet. Men samme John Scrimgeour, som sprängde himlens portar, liksom det varit med en sexpundig kanonkula, plägade fromt önska, att de flesta böcker utom bibeln vore uppbrända. Ruben är en god och bra gosse — det har jag alltid sagt, men att han inte vill tillåta någon undersökning om förargelsen med Margretha Kittlesides och Rory Mac-Rand, under förevändning att de gottgjort sitt fel med giftermål, det strider då rentav mot all kristlig kyrkotukt. Och så ha vi ju gamla Aily Mac-Clure vid Deepheugh, som utövar sina styggelser med att spå folk med äggskal och fårben och med drömtydningar, och jag vill inför både andlig och världslig domstol försvara, att det är en skam för varje kristet land att låta en sådan eländig varelse få leva.

— Jag tror nog, att ni har rätt, far, så lydde vanligtvis Jeanies svar, men ni får lov att komma ner och äta middag i prästgården i dag. Barnen, stackars kräk, längta efter att se farfar, och varken Ruben eller jag sover bra, när ni och han blivit litet gramse på varandra.

— Gramse, Jeanie? Nej, visst inte. Gud förbjude, att jag skulle bli gramse på dig eller någon som du håller kär! Och därmed satte han på sig sin söndagsrock och följde med henne till prästgården.

Med hänseende till hennes man var mrs Butlers sätt att stifta förlikning mera rakt på sak. Ruben hyste den största aktning för gubbens bevekelsegrunder, och hans tillgivenhet för hans person var lika stor, som hans tacksamhet för den vänskap, han bevisat honom alltifrån hans ungdom, så att det vid varje dylik tillfällig misshällighet blott behövdes på ett grannlaga sätt erinra honom om hans svärfars ålder, brist på vetenskaplig bildning, starka fördomar och familjeolyckor. Det minsta av dessa skäl gjorde alltid Butler böjd för att bjuda handen till försoning, för

585