Sida:Midlothians hjärta 1926.djvu/79

Den här sidan har korrekturlästs

MIDLOTHIANS HJÄRTA

vakna ur, sade Butler för sig själv, men som han ej hade någon utväg att motstå det våld, varmed han hotades, nödgades han vända om och tåga i spetsen för hopen emellan två karlar, som dels ledde, dels fasthöllo honom. Medan denna underhandling pågick; hade de upproriska bemäktigat sig Västerport genom att kasta sig över väktarna och bemäktiga sig nycklarna. De tillåste och tillbommade de stora portarna och befallde den, som vanligen hade detta åliggande, att stänga gångporten, vilken de ej rätt förstodo sig på att låsa. Karlen, som var förfärad över en så alldeles oförmodad tilldragelse, var ur stånd att fullgöra sitt vanliga åliggande och avstod från saken efter flera fruktlösa försök. De upproriska, som tycktes vara förberedda på allt som kunde inträffa, ropade på facklor, vid vilkas sken de tillspikade gångporten med stora spikar, varmed de tycktes hava försett sig enkom för detta ändamål.

Medan detta försiggick, kunde Butler även med bästa vilja i världen ej undvika att giva akt på de personer, som tycktes anföra denna besynnerliga pöbelflock. Fackelskenet, som föll på dem, medan det lämnade honom i skuggan, satte honom i tillfälle att, obemärkt av dem, göra detta. Flera av dem, som ivrigast lade hand vid verket, voro klädda i matroströjor, vidbyxor och sjömanshattar, andra i stora vida kavajer och slokiga hattar, och det fanns även några, som, att döma av deras dräkt, bort kallas kvinnor, men vilkas basröster, ovanliga längd och karlavulna skick och gång bevisade, att de omöjligt kunde tillhöra det svagare könet. Alla handlade som efter en väl avtalad plan. De hade överenskomna signaler och binamn, då de tillropade varandra. Butler lade märke till, att namnet Löpeld begagnades bland dem, och att en grovlemmad amason tycktes vidkännas det.

De upproriska lämnade en liten trupp att bevaka Västerport och anbefallde väktarna att, så framt livet var dem kärt, hålla sig inom sin boning och ej göra något försök att den natten återtaga porten. De gingo därefter skyndsamt framåt, längs den lågt liggande gata, som kallas

67