55
målning bli enahanda? Man kunde ock hwiska mig i örat, att jag obilligen smädar sjömän. Men den som säger det, betalar mig en inbillad oförrätt med en werklig. Ty twärtom hyser jag all den aktning för denna nyttiga del af Rikets medborgare, som någonsin en förnuftig Patriot kan hysa, och ingen kan upprigtigare önska, att wi ägde af dem ännu så många till, som wi redan ha, på det landets allmänna näringar måtte tillika med deras enskiltare blomstra och utwidgas. Men hwilken hjord har icke några illa beskaffade får? Sjelfwa det heliga Ståndet är dem ej förutan. Hwem undrar då, att i en så werldslig stat som deras finnes ett eller annat ämne för satiren?
De kunna ej sjelfwe neka mig, att bland dem träffas en hop dumdristige Sjöbönder; ty jag kan ej kalla dem annorlunda, hwilke å ena sidan anse med förakt allt hwad wettenskaper heter, och å den andra sätta sin heder i en grof och wildartad omgängeswäg, liksom okunnighet och plumphet woro det wäsendtliga hos en käck Sjöman.
Ingen fordrar att en Sjökarl skall wara djuplärd, än mindre Hofman. Men som Navigationen icke är ett handtwerk, utan twärtom en wigtig provins af sjelfwa wettenskapernas rike, och en Sjökapten utomdess å alla främmande orter, dit han kommer, kan sägas föreställa ej allenast sin besättning, utan ock i wisst hänseende sin Nation; alltså äskas med skäl, att en och hwar, som trängtar upp till befälet på ett skepp, bör äga så wäl ett städadt hufwud som hyfsade seder. I Holländska tjensten antages ingen till Officerare, utan efter ett förhör i åtskilliga lärdomsgrenar; och jag är ögonwittne till det, att en Swensk, som warit Opperstyrman hemma, och nu wille försöka sin lycka i Amsterdam, stora befordringar oaktadt, må-
