Sida:Min son på galejan 1960.djvu/104

Den här sidan har korrekturlästs

står kapske galanter? Nej, jag vill ej en gång antaga deras artigaste mode, som är att hälsa könet med en trefaldig kyss, när man kommer eller går, ty huru mången mossvuxen, darrande kärnghaka är icke med i räkningen? När ni kysser henne, måste ni frukta någon av hennes murskna tänder skall fastna er på läppen eller en av hennes anletes fåror meddelas er genom anrörandet, till förtigande av den fara ni löper att ge hennes bofälliga näsa en slaksida, Vad åter angår de yngre, så är det bara en livlös hudnalkning utan eld och styrka. Tacka vill jag en kyss i Sverige. Jag får honom sällan, men då jag får, känner jag honom ända ned i stortån.

Mine landsmän gjorde sålunda rätt väl, om de städse höllo sig till sina hemseder, synnerligen som dessa äro en förnuftig medelväg mellan fransmannens överdrivna kruserligheter och holländarens plumpa rättfram. Engelsman är engelsman, var han kommer; varför icke vi likaså? Lever jag som jag är van, så bli mina manerer otvungna, lätta och naturliga. Går jag därifrå, lyckas jag som apan i långperuk. Månn ej Mijne Heeren skulle göra oss samma tjänst då som nu? Tvivelsutan, ty när upphöra de att älska piastern? Det är redan för mycken hövlighet, att vi tale deras språk, emedan de aldrig lära vårt igen. Jag för min lilla del har bjudit till att vara svensk överallt.

Söndagen efter pingst voro vi samteligen färdige att återresa till skeppet i Bay Falso, men en våldsam kolik, som samma tid fästade superkargen vid sängen, förorsakade någre dagars uppskov. Emellertid for andre assistenten och jag förut. Skjutsen kostade tolv riksdaler, då jag i Sverige kunnat för två plåtar komma lika lång väg. Så oförskämt tar holländaren för sig, när han äger tillfälle. Mycket är vagnarnas dyrhet skulden därtill, ty en ordinär jutvagn på Kap kostar hela 400 riksdaler, men hyran är icke dess mindre alltför grovhuggande.

På vägen besökte vi åtskillige vackre lantgårdar. Allestädes mötte oss glada ansikten. De som bo på landet nöja sig med ett ärbart namn av bönder, ehuru de kläda sig som borgare och leva som adelsmän. Trevnad och överflöd grönska kring deras boningar, vilket följakteligen sätter alla dryckes- och

102