creature. — Ich ljuge nicht. — Ich love ye, with all min heart. — Give me a kuss for min hund. — My dear. — Här pauserades en smula, och det lät liksom tvenne skulle kyssa varann. Jag lystrade vidare och hörde en annan finare stämma: Ah! mijnheer, gij bent een schelm — de ostindische liefde is niet veel te vertrouwen — go! go! niet mehr -— ik heb ge twee gegeven. — Men den andre syntes ännu icke hågad att rymma fältet, utan svarade sakta: No, no: my sweet jungefru, ye hebb me sewen kysse versproke — ye mut me för den hund betale — one more — that war mooi — one more, one more, och sålunda blev intet annat än one more hela långa stunden, ända till dess hans mooi jonge frouw tycktes bli ond och sade: Wat? Schaam gij ju niet? Ik blijwe kwaad — gij besmett my de mond — foei! gij bent van dag niet geraseert — hoe veele zoentjes zal ik dan voor en hond geven? I detsamma knarrade den skvallersamme dörrhaken, varpå hon viskade: st! st! go! ge mal portret — go, go! my moeder komt! — Mamma kom inte, men jag kunde omöjligen bärga mig för skratt, och det var orsaken att de bägge två, hals över huvud, lupo undan, lämnande i brådskan en rosig näsduk efter sig, märkt G. K.
Sällan vinner man något vid dylika oförmodade upptäckter. Actæon överraskade Diana i ett bad och blev förvandlad till en jakthund för omaket. Icke bättre lyckades jag denna gången, ty då jag efteråt bar näsduken tillbaka hos min Diana och begärde såsom deltagare i hemligheten en kyss för mitt fynd, feck jag endast en örfil för all min möda. I harmen skall jag ock utropa hennes namn för hela världen: det var den elaka — Dock nej, jag vet ingen större synd än skvallra på flickor. Jag stoppar min örfil i taskan och tiger, förmanande var och en snapphane, som lurar i portskjulen efter fruntimmers hemligheter, att av mitt och Actæons öde taga en hälsosam åtvarning.
Däremot kunde jag väl ha hjärta att förråda den röda överrocken, av vilken jag såg en flik uti månskenet, men det händer ibland, att den som röjer en annan blottar sig själv. Därföre säger jag ej mer, än att han hade skänkt henne en knä-
107
