Sida:Min son på galejan 1960.djvu/120

Den här sidan har korrekturlästs

lius Nepos så, herr magister? — Ödmjuke tjänare! Cornelius Nepos säger så. — Apor födas av apor, åsnor av åsnor. Därföre vill jag börja med att genombläddra så noga, som möjeligt är, familjens huslegender. Först skall jag undersöka, om söta mormor haft någon fortplantelig krämpa. Därnäst ärnar jag lyfta på söta morfars långperuk och utforska om där inga märken finnas på hans panna efter gummans galanter. Sedermera stiger jag ned till min nådiga svärmoder för att tillse om på hennes ansikte träffas några brännvinsrunor, som göra mig släktens nykterhet tvetydig, och änteligen vill jag veta, huru min herr svärfar levat i ungdomen. Ty hända kan, att han, sin laglige avel till men, antingen dansat för mycket på parisiska muffbalar eller sparat sig för litet på Londons nattbörsar. Är det icke sant, herr magister? — Ödmjuke tjänare! Det är sant. Den som syndar, han skall falla läkarenom i händerna. — Härutav vill jag döma om flickans både moraliska och naturliga egenskaper. Stammens godhet är bästa borgen för själva fruktens, och alldenstund döttrarnas uppfostran merendels är mödrarna lämnad, kan man skäligen sluta frå dessa till de förra. Har modren varit god hustru, så litar jag på dottren, men i vidrigt fall tar jag min Mats ur skolan. Tanti pœnitere non emo, sade filosofen. — Hur hette han, herr magister? — Ödmjuke tjänare han he-hett-hette — förlåt mig, jag ho-ho-hostar så… han hette Da… Da… Darius Longimanus.

Ja, han må heta Longus in anus eller doctor Bombastus, fortfor den förre, så vill jag likafullt utkunskapa belägenheterna, innan jag nalkas fästningen. Kärlekens citadell har, liksom andra, sina dolda minor, där hundrade fånar sprängas i luften. Lät oss därföre med varsamma steg approchera.

Sedan jag nu på föresagda sätt försäkrat mig om själva ättens godhet, ärnar jag ingalunda anmäla mig varken hos söta far eller söta mor, ty jag friar icke till dem, utan till dottren. Hennes samtycke bör föregå deras, ty hon är huvudperson i spelet. Dem tillkommer råda, men icke befalla, och finner jag ingenting onaturligare än det österländska tyranni, som berättigar föräldrar att oinskränkt föra våld på barnens

118