Sida:Min son på galejan 1960.djvu/124

Den här sidan har korrekturlästs

blir henne dageligen älskvärdare, ju mer hon ser honom upplivas i nya telningar, som framjollra ett leende mamma, och trohetsbandet, likt den gordiska knuten, kan aldrig klyvas av någon annan än den allströvande Alexander, DÖDEN. Genom barnen är det som man och kvinno varda till ett kött. Genom barnen smälta de tillsammans i en varelse, på samma sätt som tvenne buskar på marken, förmedelst nya skott, vilka uppskjuta ur deras fruktbare stammar och efter hand flätas ihopa till en häck. Därföre finner ni tvärt om, att hornväxter gemenligen gro uti ofruktsamma sängar. Åtminstone så långt jag är bevandrad i Bröderskapets historia, har jag icke märkt dem hos andra än sådane som antingen icke varit nog arbetsamme eller nog lycklige uti släktets förökande.

Ni ser alltså, att det är vårt eget fel, om en dygdig fästemö icke förbliver en dygdig hustru. Har ni först häftat henne med modersbandet, så kan ni med en triumferande panna ställa er i porten och säga till alla förbigående kvinnojägare: Här är ingen villebråd för er! Tål hon sedan någon visslande gök omkring sig, må ni lita på det sker endast för att låta honom ropa kuku för edra barn. Så tänker jag.


KAP. XVI
ETT STYCKE AV SAMMA STUV

Hjärtans väl tänkt, synnerligen i de senare punkterna, svarade en annan, som ännu icke yttrat sig. Men edra skrupler angående er hustrus förfäder synas mig alltför överflödiga. Ty medan ni hänger vid utanverken, tör en annan dristigare löpa sin kos med fästningen, Hundrade sköna kunna bortsnappas på mindre tid än ni nu talat därom. Nej, jag älskar att överrumpla. Jag skall ta min, innan ännu någon dödlig hunnit tänka på henne, Hör på hur jag ärnar göra!

Aldrig kastar jag mina ögon på de s. k. giftvuxna flickor, ty dessa äro redan till större delen fördärvade av romaner,

122