gamla mostrar och snicksnackande galanter. Det onda har skjutit rötter hos dem: egensinnighet, härskbsjuka, raslystnad och hundrade andra nycker ha redan haft tid till att stadga sig. Lika en gammal hårdnad gren kunna de numera ej böjas utan fara att bräckas. Mannen nödsakas antingen avstå sin husbonderätt eller försvara honom med knytnäven. Intetdera behagar mig, ty jag har den vurmen, att jag tillika vill vara älskad såsom man och fruktad såsom far.
Till den ändan tänker jag hala mig en flicka utur själva syskolan. Fjorton år, alldeles icke över sexton, skall hon vara. Jag är då i stånd att tillskapa henne efter mitt eget tycke. En ung gren lyder trädgårdsmästarens hand. Med lämpa och mognare vett kan hon vänjas till sina hustruplikter utan våld, utan möda. Och för att göra verket så mycket lättare, vill jag helst vända mig till en mö, som kan anse mitt tillbud såsom en välgärning, på det erkänsla måtte tillbinda mig hennes hjärta, icke mindre än kärlek, Ty här förutsättes, att jag ej gifter mig förrän jag kan göra't utan avseende på hemgiften. Är jag fattig, blir saken hel annan. Jag har då den glädjen, att å ena sidan se min uppväxande blomma mitt emellan mine armar utvecklas i nya behagligheter dag ifrå dag, när en annan fullmogen skulle i samma förhållande tyna utav, och å andra sidan åtnjuter jag en öm maka i henne, som blandar även sina självsvåldigaste karesser med menlöshet och en liten älskvärd räddhåga. Jag har i så god tid samlat hennes tycken, tillböjligheter och nöjen tillsammans i min person, att de ej kunna ledas en annan väg. Innan hon än hunnit koxa sig omkring i förförelsernas rike, är hon frälst — och min panna med.
För övrigt går jag in i min herres planer, vill allena tillägga en liten stor anmärkning. Huru mångfaldiga gånger har jag icke med förargelse sett en hop vårdslösa fruar gå otvättade och oklädda i huset, ofta hela dagen i ända. Jag vill inte behaga någon annan än min man, säger en sådan, liksom han skulle vara en liebhabare utav smuts. Fy! Det är en alltför stinkande kompliment, och var gång ett sådant ord överstiger min hustrus läppar, skall jag se sur ut en hel vecka. Ty såsom jag själv älskar att vara klädd, påstår jag ock att hon skall
123
