Sida:Min son på galejan 1960.djvu/139

Den här sidan har korrekturlästs

efter hand utjagat danskar och engelsmän, hålla här en stark garnison, bestående av en korporal och fem gemena, vilka äro fördelta en man i vart negeri, kusten långs. Tyghuset är därefter: äger 2 goda muskedundrar med lås, 4 st. dito utan, samt 6 sablar med mässingsfäste. Mera behöves ej för att hålla några tusende javaner i tyglen. Så usla äro människor utan seder och vetenskaper!

Religion är mahometisk hos landets naturlige invånare, både på denna och större delen av de kringgränsande vidlöftiga öarna, Borneo, Sumatra med flera. Således har denna smittan ej allenast utbrett sig till yttersta brädden av fasta landet utan även flugit över havet. Det är en viktig fråga, huru den kunnat komma så långt ifrå profetens hemvist. Eller månn han hållit missionärer såsom påven, och om han hållit, huru passerade de sjön? Ty när hörde man omtalas någon muselmanisk flagg i dessa farvatten?

Det var fredagsaftonen. Korporalen, som var svensk och hette Gestrin, visade mig deras gudstjänst. Den liknade judarnas i utvärtes måtto. De sutto vid några bleklysande lampor, gungade med huvudet och mumlade mellan tänderna en hop saker, som Mahomet och jag förmodeligen lika förstodo. Deras kyrka är byggd av sten, fyrkantig och låg, med galler i stället för fönster, ser alldeles ut som ryska fånghuset emellan skansen Kronan och Göteborg, dock likväl täckt med takpannor från Holland. Deras fruntimmer visa sig såväl som manfolken. Prästen eller mufti, om jag så får kalla honom, och även hans hustru, voro skilde frå de övriga med ett stycke vitt tyg, som de kastat över sig.

Mot natten upptändes en hop eldar runt ikring stranden, som sades mig ske för att skrämma vilddjuren bort.


137