Sida:Min son på galejan 1960.djvu/50

Den här sidan har korrekturlästs

i veckan.[1] Näst intill drickes på namnsdagar. — Där tvärs över bor den som mördar folk, och tätt utmed den som begraver dem. Denna kistan[2] med segelduken över förvarar döden och livet, tjänar på en gång till apotek och predikstol. — Men vidare. — Lät oss först gå Babolslånggatan utföre. — Akta er likväl för hängmattorna, ty de äro levande. Ni kan råka i fejd med jungmännernas krypande kustbevarare. — Detta är andra bordet, varest herr D. pliktat fem piastrar, efter han ej förmådde sluka tre höns i ett mål, såsom han lovat i vad. — Bakom står ett mindre, där kadetterna äta ärter och hårluggas. — Här på höger räknar ni 50 stycken får, vilka tid efter annan ryckas ur denna mödosamma världen för att hederligen jordfästas uti våre magar. Mitt emot härbärgeras deras käre anhöriga, getterna, samt allehanda svinkreatur. — Si här står vår ärliga skeppsamma, en ärbar komatrona från Hisingen och syster till den viktige oxebrodren, som häradshövdingen feck av dannemannen välförståndig J. P. på det han skulle befordra'n till herrdagsman 1765. Hennes siste son har redan gått igenom kockens händer i evigheten. Hon ger os dageligen mjölk, därföre skone vi ock hennes kött. — Dessa runda småsakerna kallas plommon om skeppsbord — flera dylika finner ni uti D:s naturaliesamling. — Stig nu litet längre fram fast det ryker. Detta är köket — främsta spiseln är för herrarnas bord, och i det stora kopparhavet där bakom kokas ransonerna för alla backslagen. — Håll, håll, min herre, gå inte dit, det är gallion. — Lät oss nu vandra Styrbolsgatan tillbaka. Där inunder stå tre stycken oxar. Betrakta dem — med vad tålamod bära de icke sina horn! Vill ni se vårt pliktankartåg, så är det här. Kan ni göra't fast i månan, så är jag man för att vi kunne hala ned honom därmed. — Hör ni något bullra under däck, liksom kistorna voro levande? Det är två jungmänner, som supit ur brännvinet för varann och nu luggas på saken. — Den där med de dreglande mungiporna, som skrattar åt dem, är vår snickare, och den andre med stopet i näven är en finne, som dansar björndansen, bara

  1. Se följande 7, 8, 9 kapitler.
  2. Medicinkistan, där predikan hölls på utresan.

48