med mera, varföre holländarn ock kallar honom Struntfreter. Men i synnerhet skall han göra sig en glad måltid, när någon människa passerar relingen. Hans ankomst, säga våre matroser, betyder att någon skall dö i skeppet. Han går och väntar på kristet kött, mena de, äro alltså hans bittraste fiender och sätta med nöje deras egen fläskranson på kroken för att ta honom. Lyckas det dem — vilket sällan slår felt, ty så snål är han, att han löper efter lockmaten, oaktat han redan flere gånger blödat för järnet — då kapa de stjärten och fenorna frå honom, snöpa stackarn och välta honom sedan tillbaka i sjön, varest han slingrar såsom en stormslagen Algiergaleja utan åror och styre. Stundom surra de ett gammalt båtsfat eller dylikt vid honom, skrattande hjärteligen åt hans fruktlösa bemödande till att dyka. Engelska sjömän sträcka hämnden ännu längre: de hantera hajar efter jus talionis och äta opp dem igen, när de få några.
Jag har sett denna fisken leva, sedan han blivit flådd. Huden, opptorkad, brukas till raspar och filar. Gapet, som är beläget under själva huvudet, har trenne rader vassa tänder, och den som råkar sticka foten dit, kan vara säker att han får vandra sin värld igenom på träben, ty ingen rakekniv biter bättre. Hajen lägger ock ingen rom, såsom allmänna fiskar, utan ynglar på samma sätt som fyrfota djur. Vår doktor behöll hans hjärna och visade mig tillika ett järtecken, som jag tror icke finnes annorstädes i hela naturen, jag menar tvenne penes på en kropp.
Härutav kan man inhämta hajens moraliska karaktär. Hans rovlurande lovar akter om skeppet visa dess obarmhärtiga lystnad efter haverier. Räckte jag dykerifogdarna på jutska sidan, skulle jag slå dem över ansiktet med hans stjärt och säga: ”Sandeligen, I jydske mænd, I ere kuns ugudelige hajar.” Ty då de bedja Gud välsigna deras stränder, mena de icke torsk, sill och långor utan stora, riklastade skutor, vilka de kunna skövla, under det täcka namnet av kristelig bärgning. Dykareklockan är deras dräktigaste not. På min återresa frå London 1769 såg jag strandade på Skagern tvenne fartyg, en rysk örlogsman och en liten handelsfarare. Prospekten av
57
