Sida:Min son på galejan 1960.djvu/79

Den här sidan har korrekturlästs

faldig förändring av sluttande avsättningar, bråddjupa stalp, hängande stenvalv, grottor, strömrännlar med mera. Den resandes öga plågas aldrig av ett tröttsamt enahanda, ty allt detta träffar, han ofta inom ett enda skjutsbyte. Naturens hand har danat svenska jordytan ojämn, liksom för att bespara oss en ständig omväxling av utsikter. I Frankrike kan man resa hela sjuttio milar utan att råka ett berg, en brink, en skog, en sjö. Allting är slättmark. Vilken dödande enhet! Hos oss däremot upphinner man ej förr på en ny kulla, än man har en ny cirkel av prospekter. Om vägarna ej äro så bekvämliga som de franskas, förtjäna de likväl att beundras, alldenstund de äro bättre än deras backiga och svårarbetade läge synes tillåta. Går det långsamt oppföre, rullar man så mycket snabbare utföre. — Med ett ord: den store byggmästaren har utmätit våra boplatser på det bästa stycket av hela jordklotet. Dyrbara fosterbygd! Var har jag täckare somrar? Var andas jag sundare luft? Var finner jag flera välsignelser ovan grund eller under? Äge vi inga vinpressar, så ha vi dock goda sädeslogar, och om en frusen utlänning med hackande tänder tadlar våra hälsosamma vintrar, så förgäter han, att vi ha skogar till bränsle och pälsverk till kläder, liksom han ock aldrig smakat det makalösa nöjet att kuska fältet omkring på en glänsande is eller ett gnistrande åkföre, efter en bjällerselad, prustande slädtravare.

Sverige, säger jag till slut,
är det bästa Gud har skapat;
jag ej andra land begapat,
om jag vetat det förut.

Den, som reser hemifrån
efter lärdom eller seder,
efter föda eller heder,
hämtar vattnet över ån.

Nej, bliv vid din födselort,
föd dig på din torv med ära,

77