Sida:Min son på galejan 1960.djvu/92

Den här sidan har korrekturlästs

 Månn oss höghet gläder,
 när vi mellan bräder
under matketanden gnagas?

 Säll då den som nöjd
 litet har med fröjd!
Bäst är lagom stämpel bära.
 Ty med allt besvär
 mörka griften är
medelpunkten av vår ära


KAP. IV
STRÖSAKER OM STADEN KAP

Quicquid venerit obvium loquamur. Mart.

Detta blir ingen beskrivning utan endast anmärkningar. Jag skildrar tingen sådana som de falla mig i ögonen, ej sådana som andre finna dem. Kan alltså lätt hända, att mina omdömen ej gillas av alla. Orsaken till resandes olika berättelser i enahanda ämnen härrörer icke så mycket av de särskilda tider de varit på stället som av deras särskilta sätt att föreställa sig dem. Den ene tycker att Hoppsuddan är den täckaste boning på jordrunden, den andre kallar honom en naken, obehaglig ödemark. Bägge ha rätt, bara de tillägga att så synes dem. Någre hålla kineserna för det visaste, mäktigaste och sällaste bland alla folkslag. Andra åter säga er, att de äro feghjärtade uslingar, utan seder, utan frihet, utan vetenskaper. Ingendera ljuger, så snart de tillstå att sådan är deras mening, ty det ges skäl på bägge sidor.

Alltså kunna tvenne reseskrivare vara skiljaktige uti deras omdömen i det vackra och det fula utan att stöta historiska sanningen. Om Cajus säger att inbyggarne på Madagaskar äro vita, och Titus däremot påstår att de äro svarta, så måste nödvändigt endera ljuga. Men om Cajus berömmer dem såsom fromsinte och Titus lastar dem såsom grymhjärtade, kunna

90