Sida:Missbrukad kvinnokraft och kvinnopsykologi (1914).djvu/17

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

I.


Envar vet, att den så kallade kvinnofrågan är frågan om att på alla områden frigöra de kvinnliga krafterna. I detta syfte hava kvinnosakens förkämpar med full rätt framhållit de många fall, där kvinnokraften varit missbrukad genom att vara obrukad. Man har yrkat, att varken lag eller sed böra få stänga vägen till något enda fält, där kvinnan vill pröva sin förmåga. Man har påpekat alla de missbruk, dem kvinnorna själva, männen och samhället övat med den kvinnliga hängivenheten på grund av orimliga pliktbegrepp å kvinnornas, orimliga krav å männens och orimliga lagar å samhällets sida.

Inga av alla dessa missbruk behöva således numera framhållas — lika litet som den art av missbrukad kvinnokraft, för vilken manliga diktare, allt sedan Homeros’ dagar, haft en skarp blick!

Lika litet behöver man betona huru rik på framgång kvinnoemancipationen varit. Såväl ideellt som materiellt har kvinnosaken gått från seger till seger. Kraven på rätt till full individuell utveckling och full laglig likställighet med mannen, liksom till full arbetsfrihet, ha åt kvinnan öppnat den ena banan efter den andra, vunnit den ena lagliga rätten efter den andra. Visserligen fattas ännu viktiga rättigheter, bland dem den mest oavisliga, den gifta kvinnans myndighet över sin person, sin egendom och sina barn. Men ingen tänkande människa betvivlar, att icke vid nästa sekelslut allt skall vara vunnet; att på varje rättsområde medborgarinna då skall betyda detsamma som medborgare; att hustrun skall vara likställd med