Sida:Myladys son del I 1925.djvu/143

Den här sidan har korrekturlästs

men man bör ju ändå visa gamla vänner en viss uppmärksamhet.

— Om jag följde med dig, skulle det kanske förströ mig, sade Porthos.

— Det är möjligt, svarade d'Artagnan, och mig också, men då skulle du inte få tid till ordentliga tillrustningar.

— Det är sant, medgav Porthos, res då, och var vid gott mod! Jag för min del känner en brinnande iver.

— Det gläder mig att höra, svarade d'Artagnan.

De skildes åt vid gränsen av Pierrefonds ägor, dit Porthos ovillkorligen ville ledsaga sin vän.

— Jag blir åtminstone inte ensam, sade d'Artagnan, i det han tog vägen åt Villers-Cotterets. Den tusan till Porthos är ännu lika kraftfull som förr. Om Athos kommer med … nåväl, då bli vi tre att skratta åt Aramis, den lille munken med sina erövringar hos det täcka könet.

Från Villers-Cotterets skrev han till kardinalen:


»Jag har redan en att erbjuda ers eminens, och denne är så god som tjugu. Jag beger mig nu till Blois, till greve de La Fère, som bor i närheten av denna stad på slottet Bragelonne.»