Men de ogudaktiges tänkesätt vare fjerran från mig! 19De rättfärdige skola se och gladjas; den oskyldige skall begabba dem (och säga):[1] 20Se, huru våra vedersakare hafva blifvit tillintetgjorde! Se, huru elden har förtärt deras öfverflöd!»
21Så gör dig nu till vän med honom och håll frid, så skall på denna väg lyckan vända åter till dig. 22Ja, tag dock emot lärdom af hans mun, och lägg hans ord på ditt hjerta: 23Om du omvänder dig till den Allsvåldige, så skall du varda uppbyggd.»
Derföre drif nu all orättfärdighet långt från dina tält,[2] 24och kasta guldklimpen i stoftet och Ophirsguldet till bäckens stenar:[3] 25då skall den Allsvåldige blifva för dig till en grufva af guld och silfver, som är af renaste glans.
26Ja, då skall du hafva din förnöjelse i den Allsvåldige, och få upplyfta ditt anlete till Gud.[4] 27Då du beder till honom, så skall han höra dig, och du skall fullgöra dina löften.[5] 28Allt hvad du beslutar, det skall lyckas för dig, och ljus skall skina på dina vägar.
29Midt i din förnedring skall du föra ett stolt språk, och den nu nedslagne skall Gud frälsa.[6] 30Ja, rädda skall han den icke skuldfrie, och du skall blifva räddad genom dina händers renhet.[7]
⁎
Kapitel 23
23.1Då svarade Hjob och sade:2Ännu alltjemnt gäller för eder min jemmer som trotsighet, och håller jag fast vid min klagan. — 3O att jag visste, huru jag skulle finna honom, och komma till det ställe, der han dväljes! 4Då skulle jag lägga fram för honom min sak, och fylla min mun med bevis. 5Så skulle jag få veta, med hvilka ord han månde svara mig, förnimma, hvad han månde säga mig.
6Eller skulle han väl såsom vederpart uppträda emot mig med sin allmakt? Nej, han skulle säkert akta på mig; 7och då skulle det visa sig, att en rättfärdig man har gått till rätta med honom, och jag ginge för alltid fri från min domare. 8Men går jag åt öster, se så är han icke der;
- ↑ Ps. 107:42.
- ↑ Kap. 8:5–7; 11:14–19.
- ↑ 1 Kon. 9:18.
- ↑ Ps. 37:4.
- ↑ Ps. 50:14, 15.
- ↑ 1 Pet. 5:5; Jak. 4:6.
- ↑ Ps. 18:21, 25.
