8Äska af mig, så vill jag gifva dig folken till arf, Och till besittning åt dig jordens ändar.9du skall sönderslå dem med spira af jern, Krossa dem såsom en krukomakares käril.»[1]
10Och nu, I konungar, varen visa; Låten rätta eder, I domare på jorden. 11Tjenen HERREN med fruktan, Och fröjdens med bäfvan.[2] 12Hyllen Sonen, att han icke vredgas, och I förgåns på eder väg. Ty nära att upplåga är hans vrede; Saliga alla de, som taga sin tillflykt till honom![3]
- ↑ Ps. 110:6; Es. 63:1—6; Uppb. 2:27; 12:5; 19:15.
- ↑ Phil. 2:12; Ebr. 12:28.
- ↑ Ps. 21:9 f; Es. 34:1 f; 35:1 f; k. 54; k. 60 m. m.
3 Psalmen.
1En psalm af David, då han flydde för sin son Absalom.[1]2Jehovah, huru många äro mina fiender! Ja, många äro de som uppstå emot mig; 3Månge, som säga om min själ: »Ingen frälsning är för honom att finna hos Gud!» Selah. 4Men du, Jehovah, är en sköld för mig, Min ära, och den som upplyfter mitt hufvud.[2]
5Så höjde jag min röst och ropade till HERREN, Och han svarade mig från sitt heliga berg. (Selah.) 6Jag lägger mig och insomnar, Och uppvaknar igen, ty HERREN uppehåller mig.[3] 7Jag skall icke frukta för härar af många tusen, Som lägra sig mot mig rundt omkring.[4]
8Stå upp, Jehovah; fräls mig, min Gud! Ty du har slagit alla mina fiender på kinden, De ogudaktigas tänder har du krossat.[5] 9HERREN är den, som gifver frälsning; Låt din välsignelse hvila öfver ditt folk! (Selah.)[6]
4 Psalmen.
Ord till varning och tröst från det Absalomska upprorets tid.
1För sångmästaren med strängaspel: en psalm af David.Då jag ropar, svara mig, min rättfärdighets Gud. 2Du, som gjort plats åt mig i nöden, Var mig nådig och hör min bön.
