föll i den grop, som han hade gjort.[1] 17Den ofärd, hvarmed han umgicks, vände tillbaka på hans eget hufvud; Och hans våldsdåd sänkte sig ned på hans egen hjessa!
18Tacka vill jag HERREN för hans rättfärdighet, Och lof sjunga HERRENS namn, den allra Högstes.
8 Psalmen.
Menniskans höga värdighet och plats i skapelsen.
1För sångmästaren; »al Gittith»; en psalm af David.2Jehovah, vår Herre, huru härligt är ditt namn på hela jorden! Låt din härlighet med det uppstiga öfver himlarna. 3Af barns och spenabarns mun hafver du grundat en makt Med afseende på dina vedersakare: För att tillstoppa munnen på fienden och den hämndgirige.[1]
4Då jag ser dina himlar, dina fingers verk; Måne och stjernor, som du har stält på sin plats:[2] 5Hvad är då en dödlig, att du tänker på honom; Och en menniskoson, att du låter dig vårda om honom?[3] 6Och dock hafver du gjort honom nära nog till englars like, Och krönt honom med härlighet och ära.[4]
7Du har låtit honom herska öfver dina händers verk: Allting hafver du lagt under hans fötter: 9Små- och storboskap af alla slag, Så ock de vilda djuren på marken; 9Himmelens foglar och hafvets fiskar, Allt som rör sig på hafvens stigar. — 10Jehovah, vår Herre, Huru härligt är ditt namn på hela jorden!
9 Psalmen.
Tacksägelse för vunnen seger öfver utländska fiender.
1För sångmästaren; efter »Muth-labbén»; en psalm af David.2Tag vill tacka HERREN af allt mitt hjerta, Jag vill tälja om alla dina under. 3Jag vill fröjdas och jubla i dig, Jag vill lofsjunga ditt namn, du den allra Högste.
