5Dödens snaror omgåfvo mig Och Belials bäckar förskräckte mig.[1] 6Dödsrikets snaror omringade mig, Dödens fallrep mötte mig. 7I min nöd åkallade jag HERREN Och ropade till min Gud; Han hörde från sitt tempel min röst, Och mitt nödrop till honom trängde till hans öron.
8Och jorden skall och bäfvade, Och bergens grundvalar darrade och skakades; Ty hans vrede tändes.[2] 9Rök steg upp från hans näsa, Och förtärande eld utgick af hans mun; Eldsglöd och lågor utgingo från honom.[3] 10Och han sänkte himmelen och steg ned, Och en svart molnbädd var under hans fötter.
11Och han for på keruben och flög; Han sväfvade på vindens vingar.[4] 12Han höljde sig i mörker; Det var hans tjäll omkring honom: Regndigert mörker af tjocka moln.[5] 13För glansen inför honom urladdade sig hans moln I hagel och ljungeld.
14Och HERREN dundrade från himmelen, Och den Högste lät höra sin röst med hagel och ljungeld.[6] 15Och han utsände sina pilar och förskingrade dem, Blixt på blixt och förskräckte dem. 16Och flodbäddarne syntes, Och jordens grundvalar blottades för ditt hot, Jehovah, För flägten af din vrede.
17Han räckte ut sin hand från höjden och fattade i mig, Han drog mig upp ur de stora vattnens djup.[7] 18Han frälste mig från min starke fiende, Och från alla mina hatare; ty de voro mig öfvermäktiga. 19De öfverföllo mig på min olyckas dag, Men HERREN stödde mig. 20Han förde mig ut på fria fältet, Han räddade mig; ty han hade sitt välbehag till mig.[8]
21HERREN lönade mig efter min rättfärdighet, Efter mina händers renhet vedergälde han mig. 22Ty jag har tagit vara på HERRENS vägar Och har icke ogudaktigt vikit från min Gud. 23Ja, alla hans rätter hade jag för mina ögon, Och hans stadgar lät jag icke vika från mig;[9] 24Utan jag var helt sinnad emot honom, Och tog mig till vara för att försynda mig. 25Derföre vedergälde mig HERREN efter min rättfärdighet, Efter mina händers renhet, som hans ögon sågo.
