trängtan har du uppfyllt åt honom, Och hans läppars åstundan har du icke afvisat. Selah.[1]
4Du går honom till mötes med välsignelse af allt godt; Du sätter på hans hufvud en krona af fint guld.[2] 5Han bad dig om lif, och du har skänkt honom det: Ett långt lif, som evigt varar.
6Stor är hans ära genom din hjelp; Med härlighet och majestät kröner du honom. 8Du gör honom till en källa af välsignelse för evigt; Du fägnar honom med glädjen af ditt anlete. 8Ty konungen förtröstar på HERREN; Och genom den Högstes nåd skall han icke vackla.
⁎
9Nå skall din hand alla dina fiender; Din högra hand skall nå dina hatare. 10Du skall göra dem såsom en eldsugn, då du visar ditt anlete. HERREN skall uppsluka dem i sin vrede, Och eld skall förtära dem.[3]
11Deras frukt skall du utrota från jorden, Och deras ätt från menniskors barn.[4] 12Ty de hafva stämplat ondt emot dig; De hafva tänkt ut listiga anslag; Men de skola förmå intet. 13Ty du skall drifva dem på flykten, När du med dina bågsträngar mättar mot deras anleten.[5]
14Upphöj dig, Jehovah, i din kraft! Så vilja vi med sång och spel prisa din väldighet.
- ↑ Ps. 20:5; 37:4.
- ↑ Ps. 132:18.
- ↑ 5 Mos. 32:22.
- ↑ Ps. 109:13.
- ↑ Ps. 7:13.
22 Psalmen.
Den lidande och segrande rättfärdigheten i den rätte Zionskonungens person.
1För sångmästaren; efter »Morgonrodnadens hind»; en psalm af David.2Min Gud, min Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig, Och står fjerran från min frälsning — Så utbrister jag i klagan.[1] 3»Min Gud», så ropar jag om dagen, men du svarar icke; Och om natten, men får ingen ro.[2] 4Och dock är du den Helige, som tronar bland Israels lofsånger.[3] 5På dig förtröstade våra fäder; De förtröstade och du
