6Må fördenskull alla fromma bedja till dig På den tid, då du låter dig finna: Då må stora vattenfloder komma med sitt svall — Till dem skola de dock icke nå.[1]
7»Du är mitt beskärm; Från all nöd skall du bevara mig, Med frälsningsjubel skall du omgifva mig.» — 8»Jag vill undervisa dig och lära dig den väg, som du skall vandra; Jag vill låta mitt öga vaka öfver dig och råda dig.»[2]
9Varen icke såsom hästar och mular, som äro utan förstånd, Och med töm och betsel, deras prydnad, föras i tygel, Icke sjelfva komma till dig.[3]
10Många plågor vänta de ogudaktiga; Men den, som förtröstar på HERREN, omgifver han med nåd. 11Fröjden eder i HERREN och jublen, I rättfärdige; Ja, jubileren, alle I rättsinnige![4]
- ↑ Es. 55:6; Matt. 7:7; Luk. 11:9—13.
- ↑ Ps. 25:12.
- ↑ 2 Kon. 19:28; Ords. 26:3.
- ↑ Ps. 33:1; Phil. 4:4.
33 Psalmen.
Tacksägelse för räddning ur en stor nationell fara genom utländska fiender.1Jublen, I rättfärdige, öfver HERREN; De fromma höfves sådant lof. 2Prisen HERREN med zittra, Med tiosträngad harpa lof sjungen honom.[1] 3Sjungen till hans ära en ny sång; Rören strängarna på bästa sätt med jubelklang.[2]
4Ty HERRENS ord är rätt, Och allt hvad han gör är idel trofasthet.[3] 5Han älskar rätt och rättfärdighet; Af HERRENS nåd är jorden full.[4]
6Genom HERRENS ord är himmelen gjord, Och all dess här genom hans muns ande.[5] 7Han samlade hafvets vatten såsom i en lägel; Han inlade oceanerna i deras förvaringsrum.[6]
8Hela jorden frukte HERREN, Alla jordebygdens invånare bäfve för honom! 9Ty han sade, och det skedde: Han bjöd, och det trädde fram.[7]
⁎
