har försatt landet i skakning och låtit det remna: Hela dess refvor, ty det vacklar.
5Ja, du har låtit ditt folk upplefva en hård tid; Du har iskänkt åt oss ett vin, som har gjort oss raglande.[1] 6Men du har gifvit dem, som frukta dig, ett banér att uppresa För sanningens skull.[2] (Selah.) 7På det att dina vänner må räddas, Så hjelp nu med din högra hand och bönhör oss![3]
⁎
8Gud har talat i sin helgedom; Jag vill jubla af fröjd. Jag skall utskifta Sichem Och mäta Sukkots dal.[3] 9Mig tillhör Gilead, och mig Manasse. Ephraim är mitt hufvuds hjelm, Och Juda min herskarestaf.[3][4] — 10Moab, mitt tvättbäcken![not 1] — Åt Edom vill jag kasta min sko; Öfver Filisteerlandet triumferar jag.[3][5]
11Hvem skall föra mig till den fasta staden, Hvem skall föra mig till Edom?[3] — 12Har icke du, o Gud, förkastat oss Och icke utdragit, o Gud, med våra härar?[3] 13Så gif oss hjelp ur nöden, Ty menniskors hjelp är fåfäng.[3][6]
14Med Gud skola vi utföra väldiga gerningar; Han, ja han skall förtrampa våra fiender.[3][7]
- ↑ Ps. 75:9; Es. 51:17, 22.
- ↑ Ps. 20:6.
- ↑ 3,0 3,1 3,2 3,3 3,4 3,5 3,6 3,7 Ps. 108:7—14.
- ↑ 1 Mos. 49:10.
- ↑ 4 Mos. 24:17; 2 Sam. 8:2; Es. 25:10.
- ↑ Jer. 17:5.
- ↑ Ps. 44:6.
- ↑ D. ä.: kom med, gif hit mitt tvättbäcken.
61 Psalmen.
Bön och tacksägelse från det Absalomska upprorets tid.
1För sångmästaren med strängaspel af David.2Hör, o Gud, mitt klagorop; Lyssna till min bön. 3Från landets ände ropar jag till dig, då mitt hjerta försmäktar; För mig upp på en klippa, för hög för mina krafter; 4Ty du har varit min tillflykt, Ett fast torn mot fienden.[1] 5Låt mig bo i din hydda evinnerligen, Låt mig få en tillflykt under dina vingars skugga. Selah.[2]
⁎
- ↑ Ps. 18:2, 3; 71:3.
- ↑ Ps. 27:5.
