73 Psalmen.
Den frommes anfäktning och tröst vid åsynen af de ogudaktigas lycka. (Jemf. Ps. 37 och 39, Hjobs bok.)
1En psalm af Asaph.I sanning, Gud är god mot Israel, Mot dem som äro renhjertade.[1] 2Men jag, så nära hade mina fötter stapplat, Så nära hade mina steg sluntit. 3Ty jag brann af nit mot de storordiga, Då jag såg de ogudaktigas väl gång.[2]
4Ty de hafva intet som trycker dem, Och frisk och frodig är deras kropp. 5I den menskliga vedermödan hafva de ingen del, Och med andra menniskor blifva de icke plågade. 6Derföre är högfärd deras halsked, Och våldet den mantel, hvari de hölja sig.
7 Deras hårda sinne speglar sig i deras blickar; Åt hjertats tankar lemna de sitt fria lopp.[3] 8De håna och skryta ondskefullt af sitt öfvervåld, De tala såsom från himlens höjd. 9De rikta mot himmelen sjelf sin mun, Och deras tunga far väldigt fram på jorden.
10Derföre vända sig deras anhängare till dem, Och vatten i fullt mått insupes af dessa. 11Och så säga de: »Huru skulle Gud veta någonting? Och huru skulle någon kunskap finnas hos den Högste?»[4] — 12Se, sådana äro de ogudaktiga; Och de sitta i evig ro och växa till i styrka!
13Är det då fåfängt endast som jag har renat mitt hjerta, Och tvår i oskuld mina händer; 14Och varder plågad hela dagen, Och tuktas hvarje morgon? 15Om jag sade: »jag vill tala på detta sätt». Se, då skulle jag försynda, mig mot dina barns slägte.
16Och jag ville tänka efter för att utgrunda det, Men det var för svårt i mina ögon: 17Till dess jag gick in i Guds helgedom, Och gaf akt på deras ände. — 18För visso, du ställer dem på det hala, Och låter dem falla i
- ↑ Matt. 5:8.
- ↑ Ps. 37:1; Hjob 21:7 f; Jer. 12:1.
- ↑ Hjob 15:27; Ps. 17:10.
- ↑ Hjob 22:13; Ps. 10:11; 94:7.
